Var är Lasse Berghagen när man som bäst behöver honom? lyder överskriften på programmet. Sångaren Andreas Kleerup har uttryckt sig drogpositivt på en grammisgala. Annat var det när Berghagen med flera startade FAMN, Föreningen artister mot narkotika, i början på 80-talet. Och visst, Olsson pekar på en oroande tendens av ökad drogacceptans. Men tråden klipps av, reportern kastar sig ner i Stockholms tunnelbanemörker och möter en ung kille som berättar om sitt drogberoende. Om hur svårt det är att göra sig fri. Men, säger killen, det är inte drogerna som är problemet utan hans egen missbrukspersonlighet.
Här närmar sig programmet något intressant. Pojken menar att det inte finns någon egentlig skillnad mellan den enda lagliga – alkohol – och de olagliga drogerna. Själv kan han inte hantera vare sig det ena eller andra. Finns det, undrar lyssnaren, precis som med alkoholen, ett måttligt förhållningssätt till vissa droger? Om ja, vilka är argumenten för att droger ändå ska vara förbjudna? Cannabis är mindre skadligt än alkohol, hävdar pojken. Är det så?
Nej, frågorna ställs inte, varken i tunnelbanan eller senare i programmet. (Kanske i nästa?) I stället undrar Olsson hur det gick till när polisen grep pojken.
Så vidare till Almedalen där en annan reporter bevittnat hur politiker ur ett icke namngivet ungdomsförbund snortat kokain. Det är bedrövligt och skandalöst. Men följdfrågorna uteblir. Ingen diskuterar en eventuellt drogliberal kultur i ungdomsförbunden och inslaget faller platt.
Programmet avslutas med lite statistik. 700 000 svenskar ska någon gång ha provat narkotikaklassade preparat. Alltså, konstaterar Olsson med ödesmättad röst, finns det 700 000 rekreationsnarkomaner i Sverige. Nej, det gör det inte. Att någon gång ha prövat är inte detsamma som att regelbundet röka på i avslappningssyfte.
Vad vill Fredrik Olsson och producenten Camilla van der Meer Söderberg? Vilka föreställningar vill de utmana? De vill nog visa att attityderna luckrats upp. Initiativet är bra och kanske lyfter de följande programmen. Det finns all anledning att belysa narkotikaproblematiken, särskilt med tanke på att det finns en viss opinion för att legalisera cannabis. Men då måste man tillföra något nytt, följa upp berättelserna, ställa intressanta och relevanta frågor.