Tomtegubbarna har till och med vuxit storleksmässigt. Förra året hittade Therése en som är nästan lika lång som hon är själv. Den har grå kläder, en säck med julklappar och ett par skidor under armen.
– Den gillar jag jättemycket – den ser så snäll ut, säger hon.
Det finns ingen bra förklaring till att det har blivit så många tomtegubbar. Men maken Jonny skyller samlandet till viss del på Thereses mamma.
– Det var väl hon som började samla när du fortfarande bodde hemma. Sen fortsatte du när vi flyttade ihop och fick barn, då i slutet på 1980-talet.
Nu bor bara dottern Angelica kvar hemma, storasystrarna Linda och Sara har egna lägenheter. Linda var den som tipsade Evelinaredaktionen om sina julgalna föräldrar. Hon skrev bland annat: "Mina föräldrar fullkomligt älskar julen och går verkligen in för den med hela sina själar. Dom är mycket noga med att allt ska vara uppe till första advent"
Och hennes beskrivning stämmer – det är tomtar och dekorationer överallt från golv till tak: i köket som plastdekaler på kakelplattorna, på plåtskydden för plattorna, som hållare för en vinflaska, på broderade tavlor och på köksduken och så förstås på gardinerna och fönsterbrädan. Längst upp på köksskåpen står stora kökstomtar i porslin.
– De är inte så fina och har inte samma status som de i vardagsrummet. De kan ju bli lite flottiga, säger Therése.
"Fintomtarna" har sin plats i vardagsrummet. De i bokhyllan är utplacerade med omsorg. Alla har sin plats i den tre meter långa hyllan som går från golv till tak.
– Först måste mamma och pappa plocka bort alla prydnadssaker som står i hyllan i vanliga fall. De åker ned i kartongerna som tomtarna låg i, berättar Linda som kommit på besök.
Jonny tar fram sin favorittomte, den sitter på en motorcykel och har solglasögon. Han petar på en knapp och ett brummande motorljud hörs.
– Den är lite häftig, det tycker barnbarnen också. De gillar tomtarna som låter och rör på sig, säger han och plockar ned en av dem som står längst upp på bokhyllan. Där står alla som låter och rör på sig.
Jonny visar en som dansar och spelar "I'm dreaming of a White Christmas" på saxofon och en annan som cyklar på enhjuling samtidigt som den också spelar på saxofon.
– När barnbarnen kommer vill de se och höra alla tomtarna. Då blir det full cirkus, men de rör faktiskt inte tomtarna som står i bokhyllan. De bara pekar och tittar på dem, säger Jonny.
Det är ansiktsuttrycken som avgör om det ska bli ett nytt köp eller inte.
– De måste se snälla ut, inte som de gamla tomtarna som ser ut som om de är elaka och arga. Dom har jag ställt på toaletten, säger Therése.
Vi kikar in på toan och ser att det finns mer julinspiration där – både duschdraperi och handdukar har juliga motiv.
Granen brukar i vanliga fall inte komma fram förrän till första advent men nu fick den göra det för reportagets skull och under ligger redan barnbarnens julklappar.
– Jag och Therése har föreslagit att vi ska dra ned på firandet eller kanske fira hos något av barnen, men det vill ingen gå med på. Det ska vara som det alltid har varit, annars är det inte riktigt jul menar dom, säger Jonny.
Julaftonens morgon börjar alltid klockkan åtta med gröt, skinksmörgås och varm choklad. Sedan väntas övriga in och alla hjälps åt med maten som brukar stå klar efter Kalle Anka. Efter mat och disk kommer tomten. Så finns det ännu en tradition som är viktig:
– Alla ska klä sig fint och för killarna gäller slipstvång. Pappa har två julslipsar – en som han använder på julaftonen och den andra på juldagen, berättar Angelica och visar två röda med tomtar på.
Och det blir ännu fler tomtar till nästa jul, det är Therése övertygad om.
– Det gå alltid sönder någon varje år och efter jul är det ju rea. Då brukar jag alltid hitta några nya fina, säger Therése.