– Jag mår bra, jag är pigg, säger Mandeq Bashar som sitter och pluggar tillsammans med några andra elever som också fastar.
Skolkamraten Yasmin Omar tycker heller inte att det är jobbigt att fasta under skoltid. Hon börjar känna av törst och hunger senare framåt kvällen, när hon är hemma.
– Vi fastar i ungefär 21 timmar det här året. Man kan känna sig lite trött efter 17, när det är några timmar kvar, säger hon medan de andra runt bordet nickande instämmer.
Mona Omar berättar att man kommer närmre Gud under fastemånaden, genom avhållsamhet mot den sinnliga själen.
– Samtidigt får man också en uppfattning om hur fattiga människor som kanske inte har mat eller vatten känner, tillägger Faisa Omar.
En av höjdpunkterna med Ramadan är gemenskapen, tycker tjejerna, som har fastat i ett antal år. Bland annat att be tillsammans i moskén.
– Under Ramadan ber vi tillsammans en speciell bön som heter Teravih varje kväll, säger Samira Abdullahi.
Ayham Salim, som sitter och småpratar med några kompisar vid amfiteatern, känner sig lite trött. För honom är det första gången som Ramadan infaller på skoltid.
– Jag känner mig trött och lite hungrig och törstig, men man orkar ändå, säger han.
Sunayb Ali, som också fastar, berättar att Ramadan förutom att vara en viktig religiös högtid också är en betydelsefull tradition.
– Vi som är från Somalia, våra föräldrar har fastat sedan vi var små, så man har vuxit upp med det. Det står i vår religion att man ska fasta.
Yasir Abdulaziz känner sig glad när det är dags för att bryta fastan. Men inte för matens skull, utan för att han har lyckats stå emot de världsliga begären, för Guds skull.
– Man kommer närmre Gud och fattiga, säger han.
Efter 30 dagars fasta är det dags för en avslutande högtid på tre dagar, som inleds med en gemensam bön i moskén den första dagen. Sedan är det dags att besöka äldre, släktingar och vänner och umgås.
– Man träffar många släktingar man inte har sett på länge, det är jättekul. Barnen får ofta pengar, säger Abdul-Nasir Osman.