Radio P4 Sörmland rapporterade nyligen att gymnasieskolorna i Eskilstuna på försök ska servera fruktdryck till lunchen. Under en femårsperiod ska man följa elevernas sockerintag i samband med skollunchen, heter det.
Det är ett märkligt beslut. Att servera fruktdryck går nämligen emot kommunens egna riktlinjer för mat och måltider i skolan. Utifrån det så kallade S.M.A.R.T-konceptet, där M:et står för Mindre andel tomma kalorier, eftersträvar kommunen att ”erbjuda hälsofrämjande frukost, lunch och mellanmål.”
Hur passar fruktdryck till lunchen in i det konceptet?
Att man ska vara sparsam med konsumtion av socker, i vilken form det vara må, får man höra redan på BVC när barnen är väldigt små. Och det är inte bara av omtanke om tänderna. Det finns gott om forskningsrapporter som visar att intag av sockrade drycker är en av orsakerna bakom fetmaepidemin och ökningen av diabetes.
Utifrån det känns det onödigt att lägga fem år på att studera om konsumtionen av fruktdryck i samband med skollunchen går upp eller ner bland Eskilstunas gymnasister.
Borgmästaren i New York, Michael Bloomberg, är en av dem som tagit del av dessa forskningsrapporter. Han tyckte att han ville göra något åt att så många av New York-borna lider av fetma: 58 procent av de vuxna och 40 procent av barnen.
För ett par veckor sedan fattades därför ett beslut att förbjuda läskmuggar och -flaskor som rymmer mer än 4,8 deciliter. (Det finns ”super size”-muggar som rymmer upp till två liter läsk). Förbudet gäller bland annat för restauranger, snabbmatskedjor, biografer och idrottsarenor.
Vissa New York-bor är upprörda över förbudet och tycker inte att borgmästaren ska lägga sig i hur de ska leva sina liv. De håller stenhårt på sin rätt att stoppa i sig vad de vill och hur mycket de vill.
Tydligen har de missförstått – det är muggens storlek som förbjudits, inte innehållet i den eller hur mycket de får konsumera. Det blir lite mer omständligt att hinka i sig litervis med läsk per dag, men det är fortfarande fullt tillåtet.
Jag har aldrig förstått vitsen med megastora förpackningar eller varför det finns mängd- rabatter på godis, glass, läsk och snacks. Ni vet, två 200-grams chokladkakor för 28 kronor, och liknande. När jag skulle handla lördags- godis förra fredagen, ”belönades” köp över ett kilo med 20 kronor lägre kilopris.
Jo, jag förstår att tillverkarna vill få oss att köpa mer, trots att det de saluför helst bör konsumeras med måtta. Men sötsaker handlar ju folk ändå, nästan oavsett pris.
Jag minns min barndoms kiosk. Den var liten och trång och det frestande smågodiset låg i glasburkar bakom en glasskiva vid kassan. Man kunde peka på vilka sorter man ville ha eller be att få en påse blandat smågodis efter hur mycket pengar man hade fått att handla för. Det var där jag fick den bästa godispåsen någonsin ihopplockad åt mig.
Det var på den tiden som smågodispåsarna var lika stora som min hand är nu. Det godis som rymdes i den var alldeles lagom, både till kvantitet och kostnad. Vart tog lagom- påsarna vägen?
När självplocksgodiset gjorde entré i Sverige bodde jag i Sundsvall. Jag minns hur det doftade när jag klev in på Ofelia, stans första butik som enbart sålde godis i lösvikt. Ofelia erbjöd helt andra sorter än vad man var van vid. Lite dyrare, kanske, men det var något visst med att få botanisera bland sorterna och själv få lägga i en påse vilka sorter man ville ha och hur många bitar. Det kändes lyxigt och man tog sig därför tid att njuta av godiset.
Sedan kom de stora godis- ladorna, med hundratals sorter, och förstörde tjusningen med godis. Det skulle vara mycket och billigt. Nu har varenda livsmedelsaffär godis i lösvikt och de stora påsarna som tillhandahålls gör oss blinda för hur mycket vi fyller dem med. Nu för tiden ryms det nästan fyra kilo godis i en påse. Och det finns, otroligt nog, påsar som är ännu större. Förr användes en tång för att lägga enstaka bitar i påsen, nu använder man stora slevar.
Det är inte så att vi behöver uppmuntras att konsumera mer socker. Svensken äter i genomsnitt nästan 17 kilo godis per år, och nästan elva liter glass. Många ungdomar dricker dessutom uppemot fyra liter läsk i veckan.
I ljuset av detta kan det kanske uppfattas som om lite fruktdryck till skollunchen inte spelar någon större roll. Men dricker eleven två glas fruktdryck varje dag så blir det två liter i veckan, om glaset rymmer två deciliter, och det är utöver allt annat sockerhaltigt som de får i sig.
”Skolan har enastående möjligheter att på ett positivt och naturligt sätt främja bra levnadsvanor och hälsa. Utgångspunkten i arbetet för en bra folkhälsa är att stärka det som bidrar till god hälsa men också minska det som bidrar till ohälsa.” Så står det i Eskilstuna kommuns riktlinjer för mat och måltider i skolan.
Riktlinjerna medger viss ”guldkantsmån” men hur mycket guldkant blir det på fruktdrycken om den finns att tillgå varje dag?
Att erbjuda fruktdryck i ”forskningssyfte” till lunchen är för övrigt inte att undvika drycker som innehåller socker och att främja ett hälsosamt leverne.
När nu kommunen har riktlinjer som säger att tomma kalorier ska undvikas i skolorna bör den hålla sig till dessa.