När Felice Branzell minns sin barndom är det tydligt; kampen för att rädda miljön och planeten har drivit henne hela tiden.
– Jag tyckte att det var hemskt att folk kastade saker i naturen så jag tvingade mina kompisar att gå ut och plocka skräp i naturen längs med den enda vägen som gick igenom byn. Och jag tvingade min familj att källsortera fast vi inte hade källsortering hemma, säger hon.
Idag är den före detta Eskilstunabon danslärare i Stockholm samtidigt som hon pluggar basåret i naturvetenskap. Siktet är inställt på att börja en utbildning i miljövetenskap, ett val som i dag låter helt naturligt, såhär ett och ett halvt år efter att hon på riktigt började sin miljöresa.
– Jag var inte ens vegetarian för två år sedan, vilket nu låter väldigt konstigt. Jag var ju djurägare, det går inte ihop, säger hon och fortsätter:
– Varje minut jag är vaken i dag tänker jag på miljö, miljö, miljö.
Det var efter att ha sett en TED-talk om skräp och svinn som hon började fundera. Hon klickade in sig på nästa dokumentär, och nästa, och nästa. Hon sög åt sig information, och fick upp ögonen för flera problem – det var för mycket plast i havet och i fiskarna, och djurindustrin behandlade djuren alldeles för dåligt.
– Jag brukade äta fisk och tänkte att det var nyttigt. Men efter en dokumentär om plasten, var det tydligt att nej, detta kunde jag undvika. Det är för mycket mikroplaster.
För att börja miljöresan tog hon ett nyårslöfte: hon skulle bli vegetarian. Ett mål som hon klarade utan större ansträngning – åtta månader senare hade hon till och med blivit vegan.
– Inget hände över en natt, man måste skifta vissa saker, och lära sig att göra på ett annat sätt. Mina smaklökar ändrades, jag började tycka om oliver till exempel.
Samtidigt började hon ändra sina vanor för att minska sitt klimatavtryck. Hon ville få bort plasten från sitt hem. Och när 2017 övergick till 2018, tog hon ett nytt nyårslöfte.
– Jag ville utmana mig att i alla led försöka köpa second hand, oavsett vad det är jag behöver. Det är möbler och kläder såklart, men det kan också vara en tesil.
Och återigen klarade hon sitt nyårslöfte. Under 2018 har hon inte köpt ett enda nytt plagg.
– Förut tänkte jag men åh, vad billigt, detta måste jag köpa. Nu tänker jag: men gud, vad billigt, vem är det som får betala det här i slutändan?
På nätterna kan hon idag sitta och söka hur hon kan kompostera sina strumpor. Hon har slutat köpa nya också; hon lagar dem. Och inte bara det, Felice Branzell tar också ansvar för sina grannars klädsopor.
– Varje vecka kan jag hitta en hel påse textilier, ofta hela och rena, som folk har slängt i soppåsen i tvättstugan. Jag fixar dem med noppmaskin och jag skänker dem.
[fakta nr="1"]
Hos henne finns i dag hållbar diskborste, diskmedel, handtvål och rakhyvel. Hon tillåter sig att handla maximalt en påse brännbar plast per vecka. Hon tvättar sina kläder i en påse som fångar mikroplast. Och när hon handlar går hon en runda hos olika butiker för att hitta bland annat ekologisk potatis och bananer utan förpackning. I väskan har hon alltid små grönsakspåsar i tyg med sig.
– Men det kan vara svårt att undvika plast, exempelvis när det är ekologiskt eller Fairtrade. Där väljer jag mina strider, eftersom det ändå är bättre mat.
Vid nyårsdagen i år har hon bestämt sig: hon ska försöka sig på en ny utmaning, ett flygfritt 2019.
– För några år sedan kunde jag flyga till Paris över helgen, det låter hemskt nu men samtidigt vet jag att resor är det svåraste att ändra på. Jag älskar ju resor, men jag ska försöka att ha fötterna på jorden hela året nu och ta tåget när jag vill åka någonstans.
I somras köpte hon och hennes sambo en hundvalp, vilket har tvingat henne att bli ännu mer kreativ.
– Det kändes som att jag var tillbaka på noll, hon äter ju kött. Men jag har hittat komposterbara bajspåsar och jag köper second hand-leksaker. Hon tuggar sönder allt så jag måste komma på nya idéer hela tiden.
När Felice om några år är klar med miljöstudierna blir hon kanske den som hittar klimatsmarta lösningar åt andra. Hon har ett kall: att lämna världen i ett bra skick.
– Om jag ska skaffa barn vill jag inte lämna vidare en oviss värld. Det skulle kännas jobbigt om de aldrig får uppleva snön.