Berget vi klättrar på är i stort sett lodrätt. De som törs titta ned ser ut över det stora vattenkraftverket, som är skälet till att det finns flera fabriker här i smala Sørfjorden. Fjorden mynnar sedan ut i den långt större Hardangerfjorden.
Kraftverket byggdes 1905 och klätterleden följer samma rutt som de svenska vattenrallarna tog när de byggde de stora rörledningar som förde vatten från fjällsjöarna till turbinerna. Nya rör går nu inne i berget till ett annat kraftverk som producerar mycket mer el medan den gamla anläggningen blivit museum.
– Innan vi ger oss ut på den brantaste delen av berget måste alla ta sig med rep ned för det där 30 meter höga stupet. Klarar man det brukar resten av klättringen gå fint. Det är max en på hundra som inte fortsätter, säger vår guide Jostein Soldal som haft både pensionärer och barn i sina grupper längs den via ferrata som vi nu följer 400 meter ovan fjorden.
En via ferrata är en klätterled med fasta förankringar som vajrar och fotsteg, vilket gör att även vi som inte ser oss som klättrare trivs här på stupet. Efteråt är vi alla märkbart stolta över vår prestation.
Ungefär 15 mil längre söderut - fågelvägen, för i fjordlandet är bilvägen alltid mycket längre trots alla nya tunnlar och broar – ligger Preikestolen, den berömda klippan 604 meter ovan Lysefjorden.
Vi vandrar upp till den i uselt väder, något vi inte förberett oss för - paraply räcker inte när regnet vräker ned. Vi blir minst sagt påminda om att man alltid bör vara redo för väderomslag om man är ute i den här naturen. Väl uppe - den ganska ansträngande vandringen tar ungefär en timme - ser vi bara några få meter över kanten. Av den underbara utsikten blir det inget.
Vädret skiftar rejält även under den härliga kajaktur med övernattning som vi vid ett annat tillfälle gör från Flåm längst in i Aurangerfjorden till Gudvangen i Nærøyfjorden. En sagolik trakt som fått världsarvsstatus.
I en kajak känns naturen verkligen nära: regndroppar som möter fjordvatten, sälar som nyfiket tittar upp, ebb och flod som påverkar paddlingen fast vi är drygt 25 mil från havet. Vid vattenfallens kaskader och de storslagna branta bergen ser vi havsörn och förundras över bondgårdarna där ingen borde kunna bo och bergssidor som solen faktiskt aldrig når.
Till Flåm kommer många kryssningsfartyg. Orten är berömd för sin spektakulära järnväg som går till Myrdal, 866 meter upp på högfjället. När det är försommar i Flåm finns det ännu snö i Myrdal och ännu mer vit fjällnatur väntar då om man fortsätter med tåget från Bergen över Hardangervidda mot Oslo.
Tågresan upp från Flåm är häftig, men mountainbiketuren ned igen är ännu häftigare. Man behöver inte ha egen cykel, hyr den i stället i Flåm och ta den på tåget. Trots högfjällsnaturen är det bara den första biten som är trixig och då kan man leda hojen om stupen känns för nära. Längre ned är det en ren njutning att susa mot fjorden längs den strida älven.
Det norska fjordlandskapet har bildats av glaciärer. Dessa krymper nu på grund av klimatet. Men än är de en mäktig syn när man tar en guidad tur över isvidderna. Vi har testat på flera ställen. En rätt lätt men ändå spännande vandring går över Folgefonnaglaciären på 1 400 meters höjd mellan Hardangerfjorden och Sørfjorden.
Vi är två replag som utrustas med stegjärn, hjälm och isyxor. Sprickorna vi tar oss över kan vara 30 meter djupa och de brunnar som smältvattnet skapat leder 480 meter rakt genom isen ned till urberget.
– Välkommen till mitt kontor, säger vår guide, Åsmund Bakke när vi kommer fram till det stora isfallet. Snart klättrar vi alla med hjälp av yxor och stegjärn på blåskimrande is. Tänk att äppelträden just då blommar nere i dalen.
Johan Öberg/TT