LRF Eskilstuna anordnade i tisdags en paneldebatt om torkans konsekvenser och möjliga lösningar. Ett 60-tal kött-, mjölk- och spannmålsbönder från Eskilstuna och Katrineholm slöt upp för att diskutera med och lyssna till inbjudna branschrepresentanter. På plats fanns LRF, politiker, representanter från Arla, banker, slakterier och länsstyrelsen.
Landsbygdsdirektör Johan Varenius närvaro uppskattades av många.
– Det var en bra debatt och jag var särskilt imponerad av länsstyrelsens nya landsbygdsdirektör. Han vänder på varje sten för att hjälpa oss och försöker göra undantag från vissa regler, säger Christer Nordqvist, köttbonde på Magda gård.
– Vi gör vad vi kan för att hitta förenklingar, ge dispenser och prioritera handläggning av specifika ärenden för att hjälpa till när det gäller sånt som orsakats av torkan. Det får dock inte gå ut över rättssäkerheten, djurskyddet eller djurvälfärden, säger Varenius.
Ett konkret förslag är en dispens för att få ha djuren ute på bete längre än normalt i höst.
– Det är något vi bör se över. Om vi får regn och det börjar växa så kan det finnas foder fram till oktober eller rent av november. Då vore det dumt att plocka in djuren tidigt. Djurvälfärden får vi inte tumma på men visst är det en möjlighet att utnyttja det bete som finns, säger han.
Enligt Christer Nordqvist på Magda gård är bristen på foder i det närmaste total.
– Vi slår gräs dygnet runt på de små täppor som finns och vi stängslar in skogspartier för att få mat till djuren. Alla hoppas på regn för att rädda vintern men sanningen är att det inte finns någon mat till djuren, säger han.
Landsbygdsdirektören beskriver situationen i Sörmland som väldigt allvarlig.
– Och nu handlar det inte bara om torka och foderbrist utan även om den överhängande brandrisken. Med tanke på den bebyggelse vi har skulle en brand av den dignitet vi nu ser i norr få förödande konsekvenser för lantbruket, gårdar och djur.
Även om mellersta och södra Sverige skulle slippa större bränder är torkans skador här för att stanna.
– Torkan kommer att få fleråriga, och delvis allvarliga, konsekvenser. I synnerhet för djurägare som kan tvingas slakta ut hela besättningar och avelsdjur som man behöver för att kunna ha produktion och lönsamhet kommande år.
Ser du någon lösning?
– Vi kan lindra skadan om vi hjälps åt. Från den enskilda konsumenten som långsiktigt kan välja en svensk köttbit eller mejeriprodukt i butiken till initiativ från myndigheter, slakterier, mejerier och enskilda lantbrukare, säger Johan Varenius.
Christer Nordqvist har svårt att se vad Sörmlands bönder hade kunnat göra annorlunda.
– Vi försöker altlid att fylla ladorna när det går för att klara ett dåligt år. Men det var torka förra året också så ingen hade något kvar i ladorna när sommaren började. Två år på raken klarar man inte. Visst kan man skaffa bevattningsutrustning men det är enorma investeringar.
Enligt LRF:s uträkningar motsvarar behovet av mat till de svenska betesdjuren 150 fullastade långtradare per dygn fram till sista april 2019.
Och de djurägare som lyckas hitta bete på fodermarknaden får vara beredda att betala dyrt, säger Christer Nordqvist.
– Ett kilo gräs brukar kosta ungefär en krona. Nu är priset fem, sex kronor. En 500-kilosbal kostar numera 2500-3000 kronor istället för 500 kronor och för lantbrukare som behöver tusentals balar till sina djur handlar det om miljoner.