Rutten har varit exakt den samma som han gjorde med sin mor när de flydde till Sverige för 68 år sedan. På den här resan har Ivar Nygaard tagit med sig sin fru, son och svärdotter. Syftet har varit att berätta om vad han upplevde och allt har dokumenterats och filmats av svärdottern Kathrine Geard.
Jobbade mot tyskarna
– Min mor och far jobbade illagalt mot tyskarna, de var med i motståndsrörelsen. Min far producerade tidningar och utförde sabotage. Han var en mycket eftersökt person, berättar Ivar Nygaard.
På grund av föräldrarnas engagemang levde familjen gömd. Att Gestapo kunde komma och knacka på dörren var en realitet och det var också vad som hände en dag.
– De kom den 9 eller 10 januari 1943. Min pappa var beväpnad och han hade säkert skjutit om han med vetat att det var de. Jag själv låg på sjukhuset i Olso.
Nazisterna grep hans pappa, mormor och moster. Hans mamma var också i lägenheten, men blev räddad tack vare att hon hade hela överkroppen ingipsad. Hon hade blivit skadad vid ett tidigare tillfälle när hon flytt undan tyskarna via fönstervägen. Hon hade hissat sig upp i ett rep men fallit till marken och krossat några ryggkotor.
– När Gestapo kom var hon i stort sett bra, men hon sa att hon inte kunde gå och det ställde till det för dem. Efter ett väldigt telefonerande beslutades att hon skulle föras på bår till samma sjukhus som jag låg på.
Rymde från sjukhuset
Eftersom tyskarna inte trodde att hon kunde gå övervakades inte hennes rum. Men så fort hon såg sin chans tog hon med sig Ivar Nygaard och rymde från sjukhuset.
Under 14 dagar levde de återigen gömda när deras flykt planerades.
Sedan flydde de till Sverige. Först med bil, och sedan till häst och vagn. I höjd med Falltorp utanför Torsby, blev de burna över gränsen av en ung svensk man. Slutligen hamnade de på asylmottagningen i Vingåker för att sedan föras till Eskilstuna.
– Jag tror att det blev Eskilstuna eftersom jag var sjuk. Jag lades in på epidemiavdelningen på lasarettet och det var en skräckupplevelse. Min mor fick bara kika in från en terrass utanför sjukhussalen. Jag tror att det var vattenkoppor jag hade, men de var väldigt misstänksamma på den här tiden.
De hyrde ett rum hos en lärarinna och Ivar Nygaard minns en luciamorgon. I rummet där han sov tågade ett luciatåg in och han trodde att han hade kommit till himlen.
Ingen lucia i Norge
– Jag vaknade upp till änglasången och såg de vitklädda flickorna. Jag hade inte varit med om något liknande eftersom vi inte firade i Norge.
Han började skolan och efter hösten 1944 i magister Anders Weiners klass på Nybroskolan. Han blev kallad Norrbagge och pojkarna slogs för att se vem som var starkast. Det var inte Ivar Nygaard.
– Det fanns en skillnad mellan den norska och svenska skolan. Hemma duade vi läraren, men det gjorde man inte här. I Norge var det heller inte tillåtet med aga och magister Weiner hade tre varianter av örfilar. Det var lugg i håret och örfil, nyp i kinden och örfil, eller så tog han en i örat och gav en hurring, säger Ivar Nygaard, som tillägger att den stränge magistern även hade bra sidor, han lärde den unge norrmannen att sjunga.
Vad får du för känsla av Eskilstuna i dag jämfört med hur det var under 1940-talet?
– Jag fick en uppfattning av att invånarna var stolta då, bland annat på grund av alla flotta produkter som producerades i industrin. Jag reste tillbaka 1988 och kände att det var en stad i förfall, men så var staden också drabbad av ökad arbetslöshet.
Under besöket i Eskilstuna har han varit runt för att visa familjen var han bodde och gick i skolan. Han har varit på biblioteket och hos polisen för att hämta ut vad som fanns registrerat om hans mor och honom.
– Jag blev mycket förvånad när jag upptäckte att en krog, Harrys, flyttat in i min gamla skola. Där lärde jag mig bland annat att Klosters kyrka är 62 meter hög. Stämmer det?
Tyskland kapitulerade den 8 maj och i slutet av samma månad flyttade de tillbaka. Då pratade Ivar Nygaard bara svenska.
Hur gick det för din far?
– Han blev avrättad. Han satt i handbojor i 68 dygn och sedan förde de honom och 20 andra personer till ett fångläger. Där var gravarna redan uppgrävda och blev han skjuten.