Folk- och Kentfest på Gärdet

För först när solen började gå ned över Stockholm klev festens arrangörer själva upp på scenen för att spela och motta undersåtarnas hyllningar. Eller om det var tvärtom, för just den här dagen vimlade det av kungar i rosa papperskronor i publikhavet.

Exakt på utsatt tid tog Jocke Berg tag i mikrofonen och sedan följde hela raddan av både nyskrivna låtar från senaste skivan ”Tigerdrottningen”, och gamla Kentgodingar som fick publiken att tjuta lätt av förtjusning.

Innan dess hade kvällens rosa kungar och drottningar i publikhavet bjudits på en fest som hette duga. Förutom Pariserhjul och värstingattraktioner av typ Booster, också beach volleyboll i ditkörd sand och en herrans massa pulled pork. Men viktigast av allt förstås: fantastisk musik, handplockad av Kentarna själva. Bara ett av de totalt tio framträdandena, förutom Kents eget, innehöll manliga frontfigurer. I övrigt var det kvinnliga stjärnskott över hela alltet. Nina Persson borträknad då, eftersom hon sedan länge är en klart lysande supernova. Vilket också var precis vad hon visade med sin rutinerade heltimme på scen ett.

I övrigt handlade det om kvinnliga artister som ganska nyss klivit fram i rampljuset. Miriam Bryant till exempel, med en röst som snudd på fick tälttaket över scen två att lyfta.
Huvudbonaderna ingick förresten i inträdesbiljetten, precis som de små pastellfärgade vimplarna med en enhörning tryckt på ena sidan och texten ”Godhet” på den andra. Inne i pappersmössorna fanns ett låtcitat från senaste skivan: ”om jag bara kunde fylla mitt hjärta med godhet”. Lite kärleksbudskap sådär, alltså. Och förmodligen ingen slump att det inte var ett vildsvin eller en tiger som publiken fått att vifta med. Enhörningen har genom tiderna representerat både Kristus och den obefläckade avelsen. Hela upplägget påminde alltså så smått om när Kent spelade på Stockholms stadion för många år sedan och publiken anbefalldes att komma klädda i vitt. Vilket vi också gjorde.

Den här gången viftade vi med enhörningar i stället och njöt av att leka Hultsfredsfestivalen. Fast på ett mer vuxet, medelålders sätt. Utan gyttja, tält och en massa präktiga budskap från Försäkringskassan, RFSU och de politiska partierna.

Det hela avslutades med extranumret ”Sverige”, då Jocke Berg tog ställning mot Sverigedemokraterna.
– Vi är 25 000 här i dag. Det innebär statistiskt sett att 1 600 av oss måste vara Sverigedemokrater. Vi måste sätta stopp för dem. Vi måste rösta ut dem.