Så skriver en indignerad läsare på vår webbsida. Uppenbarligen vill hon se en smula upprensning bland snöskriverierna och att vi ägnar spalterna åt politik istället för nederbörd.
Fast då har hon kommit till fel forum.
Är det något som kan få oss här på Åsikter att stillsamt tugga fradga – så är det folk som går i skidspår.
Och när det gäller valåret: Lugn, bara lugn. I sinom tid så lär det synas här på Åsikter att det är allmänna val i år.
Känner redan av att det är klass 2-varning och storm på ingång. Det taggas upp, vässas pennor, slickas kuvert och trummas tangentbord där ute i partiorganisationerna.
Och då är vi ändå bara i februari.
Bortåt augusti blir det förmodligen problematiskt att ens ta sig fram till kontorsstolen på grund av alla inlagor inför tredje söndagen i september. Bäva månde insändarredaktörerna! För hur de än lägger upp jobbet kan de vara bergsäkra på att antal skribenter kommer att känna sig orättvist och styvfaderligt behandlade om de inte kan beredas det utrymme de önskar.
Så låt oss ägna oss åt skidspåren medans tid är.
Och snön! Att engelsmännen var fena på att prata väder har man hört talas om – men nu är det bara att inse att vi inte står britterna efter. Inte en vinter som den här. Fimbul har oss i sitt grepp och brevkorgar i alla format – papper, mejl, webb – svämmar över av klagolåt över det stora vita som dragit in. Just nu ser det ut som om snön rent utav skulle kunna bli en valfråga. Så säg inte att snö och politik inte hör ihop!
Oppositionen är upprörd över den dåliga snöröjningen och ställer regeringen till svars. Det vore ju synnerligen intressant om regeringen Reinfeldt faller på snön bara ett halvår efter klimatkonferensen i Köpenhamn då den istället snarast fick på pälsen för att det snöar för lite.
Vädergudar är mäktiga. Och folk som bekvämgår i skidpår bör rullas, om inte i tjära och fjädrar, så åtminstone i säásj – som lär vara det samiska ordet för gammal grov lössnö.
Att glida fram i ett välpreparerat spår är nämligen en ren nåd och kan med fördel ersätta de flesta former av meditiation. Tankar som tidigare inte tänkts flyter upp som uppenbarelser mellan stavtagen. För egen del har jag till exempel under en av mina turer kommit fram till att om jag på ålderns höst finge ynnesten att välja mellan att bli dement eller allmänt kroppsligt svag – så skulle jag välja demensen.
På det att ungarna eller hemtjänsten bara kunde ställa ut mig på en 2,5 -kilometersslinga där jag sedan kunde kretsa i en evig bana runt elljusspåret.