På måndag infaller julafton och jag tänkte därför ta tillfället i akt och berätta lite om denna högtid och de traditioner som den innefattar.
Julen firas till minne av Jesu födelse. Enligt Wikipedia är Jesu ett brittiskt doom metalband som grundades 2003. Jag har dock tydliga minnen av att jag deltagit i flera julfiranden även innan dess så det Jesu som här åsyftas är med största sannolikhet istället det så kallade Jesusbarnet.
Det råder det delade meningar om vad detta Jesusbarn är för en gynnare, men jag minns att i min barndoms jular så plockades det fram ett leksakshus i trä med tillhörande djur och actionfigurer. Den mest åtråvärda av dessa figurer var det lilla Jesusbarnet. De andra dockorna var i ärlighetens namn inte särskilt roliga. De hade inga svärd eller nunchuckas som mina Turtles-gubbar och såg ut som dåliga kopior av Gandalf medan Jesusbarnet åtminstone var gulligt.
Jesusbarnets pappa heter Tomten och är en fet, äldre herre med hipsterskägg och ett lite suspekt intresse för ”snälla barn”. På julafton delar han ut paket till dem som varit snälla. Även de som varit stygga brukar få paket. Ofta tycks det faktiskt vara så att de styggaste människorna får de dyraste klapparna.
Det finns som sagt också en mängd olika traditionella handlingar som utförs i samband med julen. Det börjar redan den första december då ett barnprogram som kallas Julkalendern premiärvisas på den statliga televisionen. Den var alltid bättre förr. Det spelar egentligen ingen roll hur bra årets julkalender är. Det finns alltid nåt som man kan gnälla på, vilket med fördel görs på diverse sociala medier. Där kan man också passa på att beklaga sig över att de underbetalda, utbrända förskolepedagogerna inte kan bjuda till lite så här i vinterkräksjuketider och anordna ett gammalt hederligt svenskt Lucia-tåg.
På tal om utbränd så ska man gärna undvika att bli just det medan man jagar klappar, bakar, städar, pyntar, skottar snö, köper gran och så vidare. Dessutom ska man gärna ha lite dåligt samvete för att man gör allt detta och ägna en tanke åt alla dem som har det sämre ställt än en själv.
En av de viktigaste sederna på själva julafton är att man tittar på Kalla Anka på tv. När tomtenissarna målar schackbräden ska familjens patriark utbrista att ”en sån färg skulle man ha” medan resten av familjen skrockar instämmande. Sedan äter man mer mat än man borde och blir gasig i magen i flera dagar framöver. Därefter får man förhoppningsvis sina klappar och har man tur så får man med kvitto så att man kan byta dessa mot något fint under mellandagsrean. Det där Jesu-barnet eller vad det nu var som julen firades till minne av, skiter man med största sannolikhet fullständigt i.
Sådär ja, nu har du fått lära dig lite om julen och med det sagt tillönskar jag dig en riktigt god sådan!