Folkmusikalisk barock på slottet

Frågan ställer jag mig efter lördagens gästspel av den eminenta gruppen Rebaroque på Gripsholms slott i Mariefred. Före pausen fanns alltför få höjdpunkter för lyssnaren, efter pausen var det som om en annan ensemble tagit scenen i besittning.

Självklart beror det på programvalet. Styckena i första avdelningen komponerade av storheter som Fader Bach, Händel och Boccherini är underbar musik, men i dessa alltför tunna tolkningar föll de bitvis ganska platt.

Möjligen kan min negativa inställning bero på besvikelsen över att violinisten Maria Lindal endast tagit med sig fem medmusiker, om än så oerhört skickliga men till numerären inte alls den grupp som publiken säkerligen förväntat sig. På reklambilden finns tio musiker och senast när det begav sig på Folkoperan var de ännu flera. Och just barockmusik i den här miljön kräver en homogen grupp och inte minst en cembalo för att styrka den sammanhållande klangen.

Mats Klingfors på barockfagott och flöjt, Anders Åkered, violin, Joel Sundin, viola, Daniel Holst, cello, och Danijel Petrovic, kontrabas, visade sig verkligen på styva linan. Den förstnämnde glänste i en flöjtkonsert av fransmannen Naudot och den sistnämnde bör framhållas speciellt för hur han lyfte fram basens karaktär i continuedelar liksom i melodiförande partier.

Rebaroque är ett kitt mellan svensk folkmusik och den musik som skrevs på 1600- och 1700-talen med barockens förtecken. Redan med den inledande Rebaroque schottis skriven av medlemmen Anders Åkered sattes den röda tråden – att binda ihop de unika barockklangerna med den svenska urmusiken. Allra härligast blev det som sagt i konsertens andra del, där Anders Wesströms adagio och polska fick oss alla att tända till i takt med musiker och musik. Här blev klangen förtätad, den fyllighet som tidigare saknats var som bortblåst. Detsamma kan sägas om finalnumren, Andreas Edlunds klezmertolkning av Bach-arian Erbarme dich (Matteuspassionen). Här värmde influenserna från både judisk tradition och den romska musiken.

Måste även berömma ensembleledaren Maria Lindals fantastiska teknik och ton i en soloassagio för violin av Roman.

Ofta missar vi som skriver om konserter extranumret. Den här gången blev detta konsertens klimax – Air av Bach - där Rebaroque underströk sin plats i barockens proffsliga.