I går arrangerades Litterärt gästabud för 24:e gången i Eskilstuna och flera av författarna hade mycket att säga om familjen, och framför allt syskonen.
Anmärkningsvärt är att alla gästande författare inte bara har ordets gåva utan även talets. Vilka underhållare! De lockade fram många skratt hos publiken, trots att flera av berättelserna även hade lager av svärta.
Som Maria Svelands nya roman om en, som hon kallar det, "normaldysfunktionell" familj med tre syskon som alla utvecklat olika småtragiska försvarsmekanismer mot det faktum att de har den familj de har. Det är till och med komiskt när Maria berättar att hon tror att många gifter sig lite "random", på måfå, precis som systern Nora i boken "Systrar och bröder".
Philip Teir har romandebuterat med "Vinterkriget" som handlar om ett medelålders par som grälar en hel vinter. Han berättade att en del blir lättade och andra besvikna över att hans bok inte handlar om själva vinterkriget när Sovjetunionen anföll Finland. Han trodde inte att han skulle skriva något alls om kriget, men eftersom det är en så stor del av finländarnas historia smög det sig in ändå. I går läste han en text om hur kriget påverkade farmor till nitiskt sparande som många säkert kan känna igen. Tidigare generationer av släktingar som inte låter något förgås, vare sig det är en liten påsklämma i plast eller gammal ärtsoppa från 1972 i frysen. Berättelsen utgår från när Philip och hans syster hjälpte farmor att flytta innehållet i frysen när hon själv flyttade in på ett hem.
Slänga något? Nej, verkligen inte.
För alla fans av radioprogrammet "Spanarna" fanns två av dess programledare på plats: Helena von Zweigbergk, som även hon utforskat en trio syskon i sin senaste roman, och Göran Everdahl som skrivit "Bildningsakuten".
Göran pratade om hur vår syn på bildning drabbats av "hjärnbävning" och hur till synes oviktig kunskap kan vara krokarna som vi hänger våra minnen på. Oavsett om det handlar om Wittgenstein, Darwin eller grekisk mytologi.
Göran är filmrecensent, vilket även Helena varit en gång i tiden och det märks. Särskilt när Helena lyfter fram olika scener ur sin bok "Än klappar hjärtan". Förut har hon skildrat mer lågmälda historier och ryggat för det dramatiska, men nu blir det omvälvande händelser ur olika perspektiv. Helena berättade hur studentskyltar påverkar henne och boken handlar om hennes tolkning på dess budskap.
– Grattis, du har ett liv. Vad gör du av det?
Sist av alla talade som sagt Liza Marklund som berättar om sina framgångar, utan tillstymmelse till Jante.
Hon menade att en person som Annika Bengtsson inte kan finnas på riktigt, men att Annika behövs. Att man kan behöva vara lite otrevlig för att inte bli illa behandlad.
– Vet ni vad, ni kan få låna henne allihopa, sa Liza generöst med dubbla pekfingrar riktade mot oss i publiken.
Hennes senaste bok Lyckliga gatan är den näst sista med Annika Bengtsson. Liza beskrev hur hon måste kliva in i en alternativ värld i sitt eget huvud inför varje ny bok med sin karaktär. Hon avslutade med att starta allsång med Lyckliga gatan och publiken hakade på.
Lulu Carter skulle också ha talat, men fick ställa in sin medverkan på grund av sjukdom.
Årets Litterärt gästabud hölls på Lokomotivet. Under kvällen delades Eskilstuna-Kurirens kulturpris 2013, en check på 40 000 kronor, ut till keramikern Per Hammarström. Dessutom avtackades de 23 tidigare årens gästabudsvärd Patrik Uhlman och hans vapendragare under 21 av dessa år: Tita Nordlund Hessler.