Elevdemokratigruppen startade för tre år sedan och består av tolv elever ur årskurs tre till fem, samt idrottsläraren Anna Lindgren och Marcus Jansson, som kallar sig för allt-i-allo på skolan.
Femteklassarna Madeleine Wallerström, Cecilia Fahlén, Celine Dahlqvist och Sebastian Östling är några som har varit med från start. Och de är alla på det klara med varför de är med.
– Jag vill vara med och bestämma om skolan för jag vill att alla ska trivas, säger Sebastian Östling.
”Inte bara vuxna”
De definierar elevdemokrati på ungefär liknande sätt. Det handlar om att barn ska ha något att säga till om.
– Själva ordet för mig betyder att även barn får vara med och bestämma, det är inte bara vuxna som bestämmer. Det blir en bättre skola och man kan göra skillnad och förändra det man inte är nöjd med. För om bara vuxna bestämmer trivs man inte lika bra, säger Madeleine Wallerström.
Elevdemokratigruppen träffas varje fredag i två timmar. De både pratar och jobbar praktiskt med sina ansvarsområden, som kan vara allt från idrott till skolgård och trafik. Och visst tycker de att de har stora möjligheter att påverka.
– Jag tycker att vi får tycka till om nästan allt. Vi har till exempel fixat citron till fisken och haft en omröstning på skolan så att vi får hälften av potatisen skalad och hälften oskalad, säger Celine Dahlqvist.
Tillsammans
För några år sedan var det till exempel förbjudet att bära mössa och keps inomhus. Nu får man ha det, fast bara i klassrummet. Undantaget är om den luktar illa eller om man har varit ute i snön så att den droppar, flikar eleverna in.
Områden där det är viktigt att få vara med och göra sin röst hörd är diskussioner och beslut som rör schemat, skolmaten och klassråd.
Mitten är bäst
Men allting vill inte barnen besluta om och framför allt inte helt själva. De är ganska ense om att mitten av skalan är bäst, när vuxna och barn bestämmer tillsammans.
– De jobbiga sakerna som läromedel kan lärarna få bestämma om, för det är svårt för oss att veta, säger Madeleine Wallerström.
Men efter ett tag kommer de på att läromedel faktiskt inte bara behöver vara böcker, utan även pennor, sudd och redskap i gymnastiken.
Harar och krokodiler
En till två gånger per år träffar elevdemokratigruppen ung- domsrådet och politiker i kommunen för att diskutera olika frågor.
– Bra politiker är de som man verkligen märker lyssnar på en och inte avbryter. Dåliga politiker kallar vi för krokodiler, de har små öron och stora munnar. I bland skämtar vi och säger att vi ska åka och träffa krokodilerna. Men det finns ju bra politiker också, de kallar vi harar, de har stora öron och normala munnar, säger Madeleine Wallerström och får medhåll av sina kompisar.
Den största haren i kommunen tycker de utan tvekan är teknik- och fritidsnämndens ordförande Marianne Andersson (C). Även plan- och byggnämndens ordförande Margaretha Furustrand (FP) och Charlotta Steneskog (FP) utnämns till harar.
– Marianne är intresserad av vad vi tycker och har själv tagit kontakt med oss, säger Madeleine.
Eleverna är stolta över sitt arbete med demokrati och vet att man inte kommit lika långt på alla skolor i kommunen.
– Lärarna kan inte bara hitta på regler, utan vi måste godkänna dem först, det är bra. Jag tycker att fler borde jobba som vi, säger Celine Dahlqvist.