Han vill inte kalla sig antisemit utan antisionist. Men den definition som Omar och sammanslutningens idéspruta, Ahmed Rami, använder bär på så många antisemitiska drag att distinktionen knappt är urskiljbar.
Kritiken mot Israel har slagit över i ett brinnande hat mot landet, något som glider över i klassisk antisemitism. Så här säger Ahmed Rami i inslaget:
– Det är centralt i judendomen och det förlovade landet är utvaldheten, plikten att återvända – de här centrala trossatserna de gör judendomen till en sjukdom och gör judarna till på något sätt psykiskt sjuka och judendomen till schizofreni. Saken är faktiskt att befria först Sverige. Därför att den här judiska ockupationen i Sverige, sionistiska ockupationen i Sverige är en kemisk ockupation, det är en svår ockupation, som en cancer mot vilken kroppen inte ens känner existensen av den cancersjukdomen.
Det är inte längre fråga om Israelkritik utan om rent judehat. Och vad är det Sverige ska befrias från? Israel ligger ju inte på svenskt territorium. I sann antisemitisk anda påstår både Omar och Rami att den sionistiska världsvida konspirationen behärskar medierna också i Sverige. Det är väl så den judiska ockupationen i Sverige ska förstås.
Ifrågasättande av förintelsen är ett annat tema som Mohamed Omar finner intressant. Det ger honom vänner från både yttersta högern och extremvänstern. Omar har ännu inte själv tagit ställning till vad som är sant eller falskt i den vedertagna historieskrivningen om förintelsen, men upplåter sin blogg till kända förintelseförnekare som Lasse Wilhelmsson som skriver:
”Denna krigsförklaring innebar ju att judarna i Tyskland på goda grunder blev betraktade som presumtiva landsförrädare av Hitler.”
Alltså, möjligen dödades en mängd judar av nazisterna, men de hade sig själva att skylla.
Mohamed Omar anser att sionism är den värsta formen av rasism i dag. Det leder honom till slutsatsen att alla personer som stöder Israels rätt att existera, är antidemokrater och rasister.
När meningsmotståndarna utmålas som den grövsta sortens rasister är det inte längre meningsfullt att diskutera och Mohamed Omar har i och med detta slutgiltigt och fullständigt distanserat sig från allt vad fruktbar samhällsdebatt heter.