Orden yttrades av en av högstadiets mest tongivande gestalter. Jag själv,14 år, klumpig och blyg, tog till mig dessa ord och såg jämförelsen med en amerikansk komiker som en stor komplimang.
– Det är ju han den rolige, tänkte jag och begav mig hem för att söka upp bilder på den potentiella hunken.
Besvikelsen nådde inga gränser.
Inte nog med att Jerry Seinfeld inte var i närheten av att se ut som det mystiska skejtboardproffs jag hade i mina vanföreställningar, han verkade dessutom vara mer neurotisk än vad själv var.
I nästan ett decenium har jag undvikit den amerikanska tv-komediserien Seinfeld som följd av detta. Härom veckan tog jag mig dock samman.
– Nu finns det inga likheter längre, tänkte jag och såg ett avsnitt där Jerry Seinfeld, iförd svart polotröja och blåa jeans, var upprörd över en reklamfilm.
Efter avsnittet såg jag mig själv i spegeln och insåg mitt klädval.
Det blir ännu ett humorlöst decenium.
Det händer 24/8: Temavisning om Hedvig Eleonora på Gripsholms slott klockan 11–12. Entré.