Dessutom så yttrade Ulrika Tinglöf, som jobbat med de ensamkommande flyktingungdomarna, sitt hjärtas mening angående de som nu kommer lämnas åt sitt öde när personalen sagts upp.
‒Jag är själv mamma till barn i samma ålder som de här ungdomarna, jag skulle aldrig drömma om att sparka ut dem med orden: Nu får ni försöka klara er själva. Jag har inte råd att finansiera er tillvaro.
Ulrikas röst bröts när hon vände sig direkt till panelens Göran Gredfors (M):
‒Du pratar om långsiktig integrering, du pratar om att vi i Sverige skulle kunna skriva en handbok i hur man lyckas med integrering. Men sanningen är att vi lämnar ungdomarna vind för våg. De är mer eller mindre hänvisade till en subkultur om de nu bara ska hållas på sin kant och i sällskap av varandra.
‒Jag kan bara vända mig direkt till dem vi pratar om och säga: Förlåt oss, ungdomar.
En av åhörarna, själv afghan kom till Sverige för två år sedan, heter Meysam Safaei och tog upp det svenska biståndet till Afghanistan och det lite märkliga att komma som ensamkommande flyktingungdom till ett land som Sverige:
‒Jag får reda på att pengarna inte räcker till, jag får reda på att den säck med pengar som finns inte räcker till hur mycket som helst, sa han.
‒Men de pengar som Sverige ger till Afghanistan är inget som hjälper folket där. De pengarna köper regeringen vapen och bomber för, de pengarna ser till att mina syskon och mina föräldrar dödas.
‒Jag själv har bott både HVB-hem och i familjehem och jag har träffat många som verkligen bryr sig om oss som kommit hit. De kan fråga, hur mår du i dag, Meysam? Är allt okej? Men många andra bryr sig inte alls. Det finns personal som inte kan eller inte vill jobba med ungdomar.
Lotta Jonsson (KD) citerade Olof Palme och hävdade att politik är att vilja och det kunde fler skriva under på i panelen. Men de enda företrädarna för majoriteten, Nina Tuncer (S) och Göran Gredfors (M) höll en väldigt låg profil och hänvisade flera gånger till att det inte alldeles enkelt att få som man vill personligen. Och pengarna räcker inte till allt...
Catarina Salomonsson och Mohammed Reza Ahmadi satt också med i panelen och kunde med värme i rösten råda andra att öppna sitt hjärta och hjälpa. Men båda varnade samtidigt för att sätts inga insatser in alls så finns risken att många går förlorade till den kriminella världen.
Och Nathalie Söderberg i rollen som moderator fick påminna om att detta inte var ett fullmäktigemöte och påminde samtidigt en stor del av panelen om att man kanske måste uppbåda lite mer av den därt varan vilja:
‒Om man bara hänvisar till hur svårt eller omöjligt allt är så kanske man måste ompröva sin idé med sysselsättning.