Sofia Wikman vid Högskolan i Gävle har i många år forskat om hot och våld i arbetslivet. Hon ser nedskärningar och ett framväxande kontrollsamhälle som två direkt bidragande orsaker till att hot och våld på jobbet i dag är vanligare än både gatuvåld och våld i hemmet. På många arbetsplatser är man helt enkelt för få, för dåligt organiserade och har för mycket att göra.
Och där många i dag ropar efter hårdare tag och utökade polisiära resurser manar hon till eftertanke.
– Vi bör inte normalisera den typen av åtgärder. Polisen behövs på annat håll än inom exempelvis vård, skola och omsorg, säger hon.
Under 1990-talet gjordes stora nedskärningar på flera områden. I efterdyningarna av dessa uppstod en puckel i kurvan över incidenter. Hot och våld på arbetsplatsen ökade plötsligt och kraftigt. Ett samband Sofia Wikman tycker är mycket tydligt.
– När man slimmar en verksamhet leder det till längre köer, och det leder till frustration, förklarar hon.
Samtidigt har kontrollerna i samhället ökat. Vi vill kontrollera mycket i dag, med formulär, intyg och inspektioner. Och det är på gott och ont, menar Wikman.
– Vi lever i ett samhälle där allt mer ska kontrolleras av kontrollanter och då blir det mer friktion i mötena. Det är en utmaning att bygga bort det, men ju mer transparent man kan vara desto mindre blir risken för att överrumplas, säger hon.
Polisen ska komma vid pågående brott. Men de är faktiskt inte jättebra på att förebygga brott.
Sofia Wikman
Sofa Wikman tycker att det märks att det är valår i år. Det är enkelt att ropa efter hårdare tag utan att närmare precisera dessa, och det vinner röster. Hon kallar det för populism, och menar att det inte kommer lösa några problem.
– Polisen ska komma vid pågående brott. Men de är faktiskt inte jättebra på att förebygga brott.
De som kan lösa problem med hot och våld på arbetsplatser finns ofta där redan, menar hon - den egna personalen. Den har en bred kunskap och mycket erfarenhet, och vet vad som fungerar och inte fungerar.
– Man måste lyssna på personalen. Det är ofta så att personalen vet vilka situationer som är problematiska, men den får inte alltid gehör från arbetsgivaren, säger hon.
Hon betonar att det är en arbetsgivares ansvar och skyldighet att se till att en verksamhet kan bedrivas med så få risker som möjligt, och är det några hårdare tag som ska tas tycker hon att de ska tas mot arbetsgivarna.
– Jag är mycket kritisk mot den nya blåljusutredningen, till exempel. Använd den arbetsmiljölagstiftning vi redan har i stället.
Att tillsätta de resurser en verksamhet behöver och dra lärdom av andra är ytterligare två nycklar till en bättre arbetssituation, menar Sofia Wikman. Som exempel på en myndighet med stor erfarenhet av riskhantering nämner hon Kronofogden, där finns lärdom att hämta.
Vi har blivit alltför stabila.
Sofia Wikman
Överlag tror hon att samhället skulle bli mycket bättre av mer positivism, och att fler vågade prova nya vägar i det förebyggande arbetet. Lite skämtsamt drar hon paralleller till filosofins Apollon och Dionysos, den ene strävandes efter ordning medan den andre är gränslös och styrd av intuition.
– Vi har blivit alltför stabila. Vi har blivit som Apollon. Men bägge måste få plats i det förebyggande arbetet, säger hon.
Att människor i allmänhet har blivit mer benägna att hota och bli våldsamma tror hon inte. Det borde synas i den övriga statistiken i så fall, men det gör det inte. Det är enbart hot och våld på jobbet som ökar, inte övrig brottslighet.
Med rätt fokus skulle inte någon brottslighet behöva öka, anser Sofia Wikman. Hotfulla situationer på bibliotek skulle exempelvis kunna förebyggas med insatser på andra håll i samhället.
– Bibliotek har alltid varit utsatta, det förvånade mig när jag började forska. Men personer som inte mår bra psykiskt går gärna till ställen som är öppna och där de kan prata med någon, exempelvis bibliotek. Det kan vara ungdomar som inte har en fritidsgård också. Det blir ett ställe att vara på. Men det här är ju saker man kan lösa!