I Aktuellt den 31 augusti förekom ett meningsutbyte om arbetslöshet mellan arbetsmarknadsministern Hillevi Engström och hennes aggressiva motsvarighet (S).
Som bakgrund sändes ett upprört inlägg av en invandrare som hävdade att denna grupp borde ges prioritet till jobb. Det räcker inte att de har samma möjlighet att söka anställning. En fråga som aldrig uppkom är hur svenskar skulle bemötas i sydöstliga länder om de oinbjudna infinner sig och söker arbete. Har Sverige något att skämmas för?
Under den följande debatten nämndes inte ens arbetsgivarna, faktiskt de enda som kan dela ut jobb. Vi skulle behöva flera av den sorten och de måste vara sugna på att anställa ännu flera. De anställer bara om deras verksamhet skulle tjäna på att ha ett större antal. De söker främst efter personer som har erfarenhet inom branschen och en lämplig utbildning, har goda betyg och talar perfekt svenska. Hudfärg och tidigare nationalitet har mindre betydelse.
När ska den svenska allmänheten inse att arbetsgivarna har en nyckelroll?
Gunnar Bäckström