Då medverkade jag på Strängnäs marknad i form av låtsas-knalle.
Samma höst, ja till och med månad, hade Mälarforum invigts.
Den 3 oktober spelades den första fotbollsmatchen i nämnda arena. Djurgården mötte klassiska Leeds och i ett kioskutrymme nära entrén men utan uppsikt över spelplanen stod jag och krängde engelska fotbollssouvenirer.
Jag var nämligen stamkund hos Star sports, en postorderfirma i Strängnäs som specialiserat sig på tröjor, halsdukar, mössor och andra fotbollsrelaterade prylar från de brittiska öarna.
Star sports skulle visa upp, och även sälja, delar av sitt sortiment också på marknaden.
Ägaren Åke och hans son Per-Erik, som jag fortfarande har kontakt med, ville att jag skulle hjälpa dem.
Det var väl omöjligt för mig att tacka nej eftersom engelska ligan i fotboll var – och alltjämt utgör – ett av mina största intressen.
Så där stod vi en strålande vacker höstlördag (det råder ju nästan alltid brittsommar när marknaden arrangeras), morsade på bekanta människor i folkvimlet, snackade fotboll med kunder och hade det allmänt trevligt.
Jag förmodar att vi också lyckades göra oss av med någon Arsenaltröja, Liverpoolscarf, Evertonmugg eller Tottenhamluva.
Min jobbhelg var dock inte slut i och med gästspelet hos Star sports.
Det blev ett eller annat pass på tivolit också, för att sälja lotter och/eller biljetter till karusellerna.
Min klass på Thomasgymnasiet skulle dra in pengar till en Italienresa följande läsår.
Kanske var det den helgen som jag började få nog av Strängnäs marknad, som jag numera bara besöker pliktskyldigast.