Elin Eriksson är antikvarie vid Eskilstuna stadsmuseum. Som projektledare och redaktör för museets omfattande forsknings- och bokprojekt "Eskilstuna – en annan historia", har hon haft en intensiv period.
Men nätter med korrekturläsning och dagar med otaliga kontakter med tryckeriet har nu övergått i förväntan. Om en knapp vecka är det boksläpp och final för ett arbete som började för flera år sedan.
Upprinnelsen var en frustration över att utställningsverksamheten och forskningen kring Eskilstunas historia traditionellt mest varit framgångsdriven och inriktad på smeder och fabrikörer.
– Och när historia om kvinnor har efterfrågats har man mest letat efter kvinnor med makt – det fattas så mycket! säger Elin Eriksson.
De sista åren har man dock varit mer inriktad på vardagshistoria och det har bland annat manifesterats i den aktuella boken.
"Eskilstuna – en annan historia" omfattar elva avsnitt. Den är inte kronologiskt upplagd och gör inga anspråk på att vara heltäckande. I stället gör man nedslag i historien, och olika forskare har engagerats för att vid sidan av museets egen personal bidra med olika kapitel. I arbetet har man gått till ursprungliga källor eller gjort egna intervjuer.
– Vi har inte gjort research, utan det här är ny forskning. Vi har varit inne i både arkiv och gravar och rotat.
Innehållet är vetenskapligt belagt, och man har lagt mycket krut på att göra det tillgängligt och lättläst, säger Elin Eriksson.
Det har bland annat inneburit att hålla nere text längde och att ta med många bilder.
– Man ska inte behöva vara nörd för att vilja läsa boken, säger Elin Eriksson.
Själv medverkar Elin Eriksson med ett avsnitt om prostitution vid 1900-talets början som har rubriken "En kropp och en själ att straffa".
Ett kapitel heter "Från full diskretion till Springpride" och handlar om hbtq-personer i Eskilstuna från 1950 fram till i dag. Etnologen Carin Andersson har skrivit kapitlet som bygger på intervjuer. Innan hon gav sig i kast med arbetet efterlyste man personer som ville berätta. Erfarenheter från andra, liknande projekt hade visat att det var svårt att hitta intervjupersoner. I Eskilstuna blev emellertid gensvaret stort.
– Det gick så bra. Carin Andersson hade kunnat skriva en hel bok, berättar Elin Eriksson.
Ett kapitel i boken av arkivarien Johan Eriksson har titeln "Eskilstunas historiska landskap" och handlar just om historieskrivning och vilka olika lager som läggs över vårt förflutna. Det handlar om hur lite av allt som händer som lämnar spår, och av det är det en mindre del som arkiveras. sedan läggs ytterligare filter över det, beroende på trender och tidsanda. Det som blir "historia" och lärs ut i skolorna är med andra ord varken fullständig eller exakt.
– Men källorna och arkiven rymmer med än vad man tror, beroende på hur man tittar, säger Elin Eriksson.