En gammal second hand-lokal har målats om i rosa. En klassisk vit- och rödrutig duk ligger över disken. Bakom står Monica Larsson, med ett stort leende på läpparna. Hon har precis städat efter lunchserveringen. Utanför står utemöbler och väntar på sommaren.
Monica slår sig ner i en soffa som hon köpt på en loppmarknad för 20 år sedan. Det nötta träet tyder på att den levt ett långt och innehållsrikt liv. Monica lutar sig tillbaka och inleder berättelsen om hur hon blev kaféägare med att det från början var slumpen som tog henne till Hälleforsnäs.
– Min mamma bodde i Luleå och kände att hon ville flytta närmre mig och mina bröder. Jag skulle köra henne för att titta på ett hus i Flen men åkte fel och hamnade här. Mamma tyckte att det påminde lite om Norrland så hon flyttade hit och öppnade ett herrgårdskafé i sin trädgård.
Under tiden arbetade Monica som sångcoach på Fryshuset. Samtidigt släppte hon skivor, hade föreställningar och skrev egen musik. Sen kom diagnosen. Monica hade fått utmattningssyndrom och blev sjukskriven. Efter en period hemma med hunden Micke så följde hon i sin mammas fotspår.
– Jag provade att komma tillbaka till jobbet men det fungerade helt enkelt inte. Sen blev det bara såhär. Min mormor hade ett kafé, min mamma likaså och nu har jag det! Det kanske är någon gen, säger Monica och skrattar.
Ur rockfantastens högtalare ljuder Frank Sinatras stämma. Monica sjunger med i verserna och lokalen är fylld av ett lugn. Ett par gäster kommer in. Monica reser sig för att servera kaffe och de samtalar som gamla vänner. Hon återvänder till soffan.
– Jag mår mycket bättre nu och det känns bra att vara här, men jag måste vara varsam och göra det på mina villkor. Jag har lärt mig att det inte är värt att stressa upp sig över saker, för det hjälper inte.
Nu fokuserar Monica på att bli varm i kläderna och få ordning i kaféet. I framtiden funderar hon på att anordna temakvällar med allt från musik till föredrag om psykisk ohälsa.
– Än så länge vet jag knappt var jag har allt. Men jag och min bror som är psykolog har pratat om att vi ska ha någon kväll tillsammans här. Vi tänker att man får komma och lyssna när han informerar om olika diagnoser och svarar på frågor.
Monica reser sig upp igen, denna gång för att hämta en tårtbit till sig själv. Det är Kjell, Monicas pappa, som gjort receptet.
– Det här är en favorit. Pappa var en stor inspiration för mig och det känns bra att han får vara en del av det här.