Redan i villans entré möts besökare av ledtrådar till vilken typ av människor som bor i huset. Där står ett stort gammalt piano med ärgande lampetter. På väggen hänger en fiol. De här instrumenten ser inte ut att användas så flitigt, men att invånarna är musikintresserade råder det ingen tvekan om.
— Jag fyllde femtio nyligen. Då satte vi ihop ett familjeband som vi uppträdde med på festen, för skojs skull, säger Fredrik Persson.
Han är uppvuxen här i Åker, jobbar på bruket och ägnar fritiden åt musiken. Redan som 16-åring grundade han bandet Dark Daily Express tillsammans med några kompisar från bygden. Fredrik blev bandets gitarrist och sångare, och föredrar gitarrmärket Fender framför Gibson. Detta till skillnad från Lasse Lindström, i reportageseriens förra del, som retsamt undrade vilken som var bäst.
— Gibson och Fender har olika fördelar. Men när det gäller gitarrer handlar det om identitet och vad man själv gillar. Att det blev Fender för mig var stundens ingivelse. Jag tyckte att de var snygga, säger Fredrik vars första gitarr blev en Fender Stratocaster.
Dark Daily Express repade i Folkets hus, var aktiva i Åkers amatörmusiker och spelningarna arrangerade de själva.
— Det var tungt, men man lärde sig mycket. Det är lättare i dag när man får mycket uppdukat av Studiefrämjandet, på gott och på ont.
Bandet finns kvar ännu, men man har släppt Express-delen.
— Vi är väl inte så snabba längre, säger Fredrik skämtsamt.
De spelar melodiös poprock och har ett brett spektrum av egenskrivna låtar, främst med Fredriks signatur. När de uppträder blir det en del covers, men de har sitt eget sound och är stolta över det. Några medlemmar har kommit och gått med åren men de två grundarna har alltid funnits med.
Sedan ett dussin år tillbaka är Fredriks sambo Cecilia med i bandet. Men det är mer musik ändå i deras liv. De båda är också med i musikkollektivet Fuse som spelar soul- och funklåtar och uppträder flitigt runtom i Sörmland.
— Periodvis är det lite mycket, när det är spelningar på gång med båda banden, säger Fredrik men det märks att han gillar det.
Trots att han är van att själv stå i rampljuset, har Fredriks intresse för det inte lika synliga men ack så viktiga producerandet växt sig starkare med åren. En halvtrappa ner i villan finns ett rum han ljudisolerat med äggkartonger. Längs väggarna står bokhyllor med LP-skivor och orangea kontorsskärmar från sjuttiotalet, tapetserade med bandaffischer. Här har han gjort i ordning en liten inspelningsstudio och hjälper andra musiker att spela in och producera.
— Det är fantastiskt vilka möjligheter det finns genom datorer. När jag började var de inspelningsmöjligheter som fanns jättedyra, säger Fredrik.
När han sitter i studion kan timmarna gå som sekunder. Han beskriver det som rekreation.
Ett tag på 1990-talet funderade han på att sadla om till musikproducent. Han gick en ljudteknikerutbildning men finanskrisen gjorde att det inte direkt växte producentjobb på träd. Dessutom trivdes han bra på Åkers Sweden och fick erbjudande om ett nytt jobb internt. Nu tror han att chanserna är bättre om han vill byta karriär, men det finns fördelar med att producera på hobbynivå.
— Man blir lite beroende av tryggheten. Jag skulle nog kunna jobba med det heltid men just nu känner jag att det är bra så här, säger han.
Titta på webbtv-klippet för att se vem Fredrik Persson vill se i Stafettens femte del.