Men det gör ingenting. Tvärtom. Det är häftigt att priset finns och varje år lyfter fram en författare som skriver det som måste skrivas utan sidoblickar och funderingar på vad som kan tänkas gå hem på bokhandelsdiskarna.
Allt ståhejande och hemlighetsmakande och Peter Englundande sätter seriös litteratur i fokus på ett sätt som egentligen bara sker en gång om året. Just det, den dag Gert Fylking står bland tv-kamerorna och ropar ”Äntligen”.
Det gör att också vi, som aldrig tidigare haft koll ens på att det finns en tysk minoritet i Rumänien, förmodligen kommer att försöka tröska oss igenom åtminstone en Herta Müller.
Väl med näsan i boken betyder det att vi antagligen får ett litet, men ändock hum, om hur det känns att leva under Ceausescus eller någon annan förtryckares stövelklack.
Att lyfta blicken och får lära sig något nytt kan aldrig vara fel.
I alla tider har vi fått höra att det är bättre att läsa deckare, flärd och serietidningar än ingenting alls.
Börjar man med Kalle Anka så leder det vidare till, kanske inte Homeros på direkten, men i alla fall till Fantomen. Därifrån är det sen inte långt till Camilla Läckberg, Henning Mankell och Stieg Larsson. Eller Herta Müller!
Även om Gert Fylkings syfte från början var att driva med Nobelkommittén så vete katten om inte hans tilltag haft motsatt verkan och väckt folkdjupets nyfikenhet på den seriösa litteraturen. I år verkade ju förresten till och med Fylking riktigt nöjd. Han läser nog sin Herta så småningom, han med. Åtminstone i smyg.
Förresten undrar jag om inte Peter Englund själv på sikt kommer att bidra till att fler vågar sig på en tur med Nobelprisförfattarna.
Längre från kultureliten har en resa mot Svenska akademin sällan börjat. Pappa ölutkörare, mamma hemmafru. Och själv hann norrbottningen Englund utbilda sig till undersköterska innan han ramlade rakt in i en historiebok – och var fast.
Så säg inte annat än att böcker har betydelse.
Själv vinglade jag nyligen in i en pockethylla på Ica och famlade smått i blindo till mig Fausta Marianovic´s Sista kulan sparar jag åt grannen. Boken handlar om hur Balkankriget skär rakt igenom en familj.
Trots att jag hörde hundratals nyhetsreportage om kriget på Balkan under åren det pågick – kom ändå inte det riktiga uppvaknandet inför helvetet i det forna Jugoslavien förrän med denna bok.
Läs den! Böcker gör skillnad.
Axelsson om...
Eva Axelsson