Efter skoltiden spreds de över Sverige och Europa, de gamla klasskompisarna från Skarvnäs skola i Sparreholm. Då och då har några av dem stött på varandra, på kyrkogården eller gatan. De har pratat om att ses igen, men det har alltid kommit något emellan; jobb, flytt, barn. Åren gick, men så i augusti förra året började till slut Maud Fransson, Stig Nygren och Krister Persson planera på riktigt. Det första och viktigaste steget var att få tag i alla. Vilka levde fortfarande? Vilka hade gift sig, bytt namn och flyttat?
‒Stig var suverän på att få tag i folk, säger Maud Fransson.
‒Några hade vi kontakt med, men inte alla. Jag började med att fråga kommunen om gamla klasslistor, då fick jag också alla födelsedatum. Jag pratade med några bröder och kusiner och fick veta vart de hade flyttat. Sedan kunde jag hitta dem på nätet, berättar Stig Nygren.
Så småningom skickades en inbjudan ut med post. En som blev extra glad när hon öppnade brevlådan var Eva Freisinger som bor i Kufstein, Österrike, sedan 43 år.
‒Jag har längtat efter en återträff i alla år, och nu blev den äntligen av, säger hon.
Hon var den mest långväga deltagaren i lördagens efterlängtade klassträff, medan andra hade rest från Göteborg, Tierp, Lidingö, Oxelösund, Eskilstuna och Flen. Andra hade stannat i trakten hela livet.
Även klassens lärarinna i årskurs 4–6, Kristina Carlson, deltog i träffen.
‒Jag känner igen en del, men man förändras mycket på 57 år, säger hon.
‒Jag har haft många bra lärare genom åren men Kristina tar priset. Hon var rar, trevlig och rättvis, säger Stefan Lindberg.
Eftersom den gamla skolan sedan en tid är riven, hölls återträffen i stället i hembygdsgården i Hyltinge. Stig Nygren hade genom en samlande Sparreholmsbo fått låna gamla bilder på Sparreholm, och så fanns det klippböcker med gamla klassfoton.
De gamla bästisarna Knut "Knutte" Pettersson och Kjell Johansson har setts ibland under åren, eftersom de har släktingar begravna på samma kyrkogård. Men nu fick de tid att prata om gamla minnen i lugn och ro.
‒Knutte fyller i januari och jag i juli, så han fick körkort innan mig. Men då fick vi skjuts till Nyköping och hämtade ut kortet, och så åkte vi ut på raggarrunda tillsammans, minns Kjell Johansson.
Krister Persson är nöjd med hur väl återträffen förlöpt.
‒Det är fantastiskt vad snabbt folk hittade tillbaka till varandra igen efter alla dessa år, säger han.
Samtliga deltagare är överens om att det inte får gå ytterligare 57 år tills de ses igen.
‒Nej, fem år känns mer lagom, säger Maud Fransson.