Första världskriget är över. I London försöker människor få till ett vardagsliv, men krigssåren märks än. Inte minst för att en hel generation unga män försvunnit.
På en av Londons finare adresser bor Frances och hennes mamma. Bröderna miste livet i kriget och pappan satte sprätt på familjens besparingar innan han dog i en hjärtinfarkt. Kvar finns två utblottade kvinnor, massor av skulder och ett alldeles för stort hus.
Motvilligt tvingas de båda kvinnorna hyra ut övervåningen i huset, och in flyttar paret Barber. Han är en ung affärsman med plommonstop och blond mustasch. Hon en ung hemmafru med kortklippt hår och plockade ögonbryn.
Det tar inte lång tid innan Frances blir som besatt av den unga Lilian en trappa upp. Hon gör sig ständigt små ärenden till de nya hyresgästerna, tjuvlyssnar på deras dämpade konversation genom väggarna och fantiserar om mjuk kvinnohud i heta bad.
Sarah Waters slog igenom med "Kyssa sammet" 1998 – en ångande het roman där kvinnor älskar kvinnor i ett viktorianskt London. Sedan dess har ytterligare fyra romaner kommit ut, alla placerade i historisk tid och med en lesbisk relation i fokus.
Men Waters romaner handlar om så mycket mer än bara kärlek mellan kvinnor. Hon är en skribent med skarp blick och god människokännedom och kan bygga upp fantastiska stämningar i en scen bara genom att i detalj beskriva det nervösa plockandet med hårnålar.
Dessutom är hon en författare som gillar att överraska sina läsare. I flera av hennes böcker tvärvänder historien plötsligt och som läsare häpnar man imponerat. Var det hit hon var på väg?
I "Hyresgästerna" är det ganska tidigt uppenbart att hela historien styr mot en katastrof. Frances och Lilian dras som magneter till varandra och åtrån pulserar från boksidorna – men allt talar emot dem. Lilian är gift och homosexualitet förbjudet. Och så – nästan som i ett antikt ödesdrama – inträffar katastrofen som obönhörligt varit på väg redan från första mötet.
Sarah Waters berättar om galen passion, men också om kvävande normer och en trång kvinnoroll. Liksom i tidigare romaner ger hon också en knivskarp bild av den tid hon skildrar och de hushållssysslor som fyller Frances vardag. För att vara en roman om åtrå handlar "Hyresgästerna" oväntat mycket om skurgolv.
Men framförallt håller Sarah Waters spänningen på gastkramande nivå. Ett brott är begånget – vi vet redan av vem – men hur ska det gå för Frances och Lilian? Waters håller oss i ovisshet in i det sista – så som bara en riktigt skicklig författare kan göra.