Gerd Andersson är ursprungligen från Köping och drömde som barn om att bli gymnastikdirektör. Efter skolan fixade syster ett jobb åt henne på Volvos kontor. Och så började hon spela bangolf. Plötsligt fanns inte mycket annat i tankarna. Gerd märkte snart att hon hade talang för sporten, och framgångarna kom direkt.
– Jag råkade vinna en liten tävling för allmänheten, skrattar hon, och så träffade jag min blivande make som också spelade. Vi bosatte oss i Hallstahammar, och tillsammans ställde vi upp i distriktsmästerskapet i mixed 1968 – och jag minns inte om vi kom tvåa eller trea, men vi fick medalj. Då sa jag att det här ska vi hålla på med. Barnen var små men vi köpte en husvagn och började tävlingsspela på allvar.
Och på den vägen är det. I dag har Gerd tävlat i bangolf från maj till september i 50 år.
– Egentligen är det rätt otroligt, när man tänker efter. Så visst är jag väl värd att bli omskriven inför 80-årsdagen?
Eskilstuna-Kuriren håller verkligen med, och baxnar nästan när Gerd visar upp rummet med alla priser hon vunnit. Hon har spelat i 13 länder och vunnit såväl Nordiska som Europeiska Mästerskapen flera gånger. Hon tillhörde svenska landslaget i många år och tog hem SM-titeln inte mindre än 25 gånger. Sista tillfället Gerd blev svensk mästare var 2014 – 75 år gammal.
– Jo, det var starkt, tycker jag. Och EM vann jag tre gånger, jag är känd i hela Europa får jag väl konstatera, säger hon lite blygsamt medan sambon Sven-Olof Birgersson sufflerar att det faktiskt inte finns någon annan i Sverige som innehar så många SM-guld.
Gerds make var bara 49 år när han dog i cancer och lämnade henne ensam med barnen. Det blev några riktigt tuffa år.
Sven-Olof Birgersson var ledare för svenska bangolflandslaget i många år och så småningom fann han och Gerd varandra. 1991 övertalade Sven-Olof henne att flytta till honom i Roslagen och år 2000 flyttade paret till Eskilstuna.
– Jag var lite tveksam först, vad skulle jag i stora stan och göra? minns Gerd. Jag hade ju bara bott i småstäder; Köping, Hallstahammar och Hallstavik. Men vi tävlade så mycket runt om i landet, och det var långt till allt från Hallstavik. Jag upptäckte till min glädje att torget i Fröslunda såg nästan ut som i Hallstavik, och intill låg Fröslunda Bangolfklubbs fina anläggning. Jag kände mig hemma. Fast jag har fortfarande inte riktigt lärt mig vad gatorna heter i Eskilstuna, jag brukar skylla på att jag är "nyinflyttad".
Tillsammans har Gerd och Sven-Olof sex SM-guld i mixed, och är tacksamma över att de hittade varandra och fick dela det stora intresset med en ny livskamrat. De älskar fortfarande sin sport och ägnar fortfarande mest hela somrarna åt den.
Gerd har varit högst aktiv på de internationella banorna fram till nu.
– Jag ska väl trappa ner lite nu tänker jag. Det är inte så lätt att vinna när man ibland är 40 år äldre än de man möter. Och jag märker att jag börjar få lite svårt att ta i, hål med höga backar kan jag få svårt med. Men än orkar jag hålla i en klubba! Och jag spelar fortfarande med den jag vann i den allra första tävlingen.
Till Tyskland åker hon dock även i år. Tävlingarna utanför Heidelberg över påsken har Gerd deltagit i, och vunnit många gånger, i över 30 år. Hon är hedersmedlem i arrangerande klubben och har fått goda vänner att bo hos i staden. De internationella tävlingarna i norra Italien får däremot arrangeras i år utan Gerds närvaro.
– Det får vara nog med Italien nu. Men jag är så glad för att jag fått resa och se så mycket tack vare bangolfen. Jag har varit med om så mycket roligt – egentligen borde jag skriva ner allt, tillägger hon leende.
– Och jag är glad att min dotter Annelie ärvt mitt intresse och numera spelar på hög nivå.
Två dagar i veckan över vintersäsongen tränar Gerd med bangolfseniorer i Munktellarenan.
– Jag tycker så mycket om att måna om människor och jag bistår med vad jag kan, vi har så roligt tillsammans. För många ensamma är det här ett fint tillfälle att komma ut och träffa andra, få röra på sig lite och motionera hjärnan. Vi spelar och umgås över kaffe och kakor.
För att binda ihop säcken har Gerd valt att avsluta sin karriär i Köpingsklubben.
– De har inte så många medlemmar och behöver hjälp. Jag spelar och tävlar för dem och hjälper till med praktiska saker. Det känns fint att kunna ge tillbaka nu.