Efter provloppet på Sundbyholm är Cecilia Benjaminson upprymd.
‒Det var sjukt roligt. Det tycker jag alltid. Men det var extremt dålig sikt. En liten aha-upplevelse. Man har ju hört om kuskar som klagar på att de inte ser någonting. Nu förstår jag hur det är.
Efter deltagandet i tv-programmet "Stjärnkusken", som gick ut på att sju kändisar skulle lära sig trav, vill hon mer. Nu siktar hon på att bli travkusk – på riktigt.
‒Jag började ta privatlektioner i oktober i fjol. Nu har jag genomfört sex lopp, alla godkända, av tio. Jag har också skrivit teoriprovet och blivit godkänd. Fick 74 rätt av 75, så det känns bra. Jag är perfektionist. Ska jag göra något så ska det vara tipptopp.
Vad krävs för att klara ett provlopp?
‒De tittar mycket på start och voltning. Om jag gör fel påverkar det så många andra. Man måste ta sig över vissa spår för att bli godkänd. Du kan inte ligga i spår fyra hela tiden.
Drömmen är solklar.
‒Jag vill tävla i riktiga lopp.
Vad är det som är så roligt?
‒Dels så älskar jag djur och har alltid gjort, och sedan är det farten. Djur, tävling och fart i samma moment – det är som gjort för mig och det går inte att beskriva den känslan. Det var urhäftigt att köra en stor häst första gången.
Cecilia berättar att hon höll på med hästar när hon var mindre, men att det intresset dog ut mer och mer i tonåren.
När hon var 14 år (!) började hon satsa på styrketräningen. Det har hon inte ångrat.
‒Nej, det har jag inte gjort. Hästarna kan man ju ta upp när som helst i livet igen. Men hela resan med styrketävlandet och Gladiatorerna hade jag inte fått igen senare i livet.
Och om du känner igen henne är det förmodligen från just Gladiatorerna där hon medverkat som "Amazon" sedan 2002 (uppehåll 2004–2012).
Hon berättar att hon tycker det är roligare nu, än när hon kom in som ny.
‒Jag säger efter varje år att "i år var det roligaste året hittills", men det är verkligen så. Det har nog mycket att göra med vilket gäng vi (gladiatorerna) är nu. Vi lever så intimt ihop, tränar ihop, bor ihop och åker ihop till och från arenan när det är inspelningar. Alla är så jordnära människor med väldigt lite prestige. Vi har löjligt roligt ihop. Det är som ett vuxendagis.
Hur var det när du kom in i programmet?
‒Tjejgänget då var inte alls likadant som det är nu. Då var det tufft. Jag var glad att jag hade Roddy (Benjaminson, "Hero" och tidigare make) vid min sida då.
Kan du utveckla det?
‒Det var vissa tjejer som hade svårt att ta att det kom in en ny, duktig tjej som såg ganska bra ut, helt enkelt. Och året därpå, 2003, valde produktionen att ha mig och Roddy på den stora planschen i arenan – då blev det ännu värre. De trodde att Roddy hade fixat det. Åh, Gud, det var så fånigt. Det var lite utrfrysning. Det kändes.
Som natt och dag jämfört med i dag?
‒Ja, i dag är det en helt annan stämning. Nu är ju jag den erfarna i gänget. De kallar mig för morsan, haha.