En tegelsten fullmatad med fakta är Göran Everdahls bidrag till höstens bokflod. Mellan pärmarna ryms allt från Napoleons sista strid till Barbies första kyss, från Molières sista föreställning till världens första fiskpinne. Allt i en salig blandning. I mer än tio år har han skrivit bildningsspalter i tidningen ICA-Kuriren, men trots att han rör sig i spannet "klassisk bildning" så har han kollat upp alla faktauppgifter en extra gång till innan spalterna blivit bok.
— Det händer nya saker hela tiden. Jag menar, Tutankhamon har varit död i 3000 år, men häromåret när hans DNA kartlades så förändrades hela uppfattningen om hans liv och leverne. Då var det bara att skriva om.
Hur har du gjort urvalet?
— Med stor vånda. Men jag har tagit sånt jag tror folk har dåligt samvete för att de inte kan. Jag förutsätter att det sammanfaller med vad jag själv har dåligt samvete för. Så i huvudsak har jag valt sånt jag själv inte vet någonting om.
Varför dåligt samvete?
— I själva ordet "bildning" finns det någonting tungt typ: "Ja, ja, man borde väl läsa Balzac". Men det är alltid något som kommer i vägen. "Bildningsakuten" kan vara en väg in, för man måste snurra runt lite på ytan innan man kan göra en djupdykning. Om man till exempel fastnar för Wittgenstein så finns det ju hur mycket litteratur som helst att gå vidare med. Så funkar det i alla fall för mig. Jag minns att jag som barn läste en ganska tråkig men välskriven bok om grekisk mytologi. I texten fanns korta faktarutor insprängda om Oidipus och annat. Plötsligt var det som att få på sig 3 D-glasögon. Man hittade flera lager kunskap. Lite så har jag försökt skriva "Bildningsakuten", tanken är att den ska ge flera infallsvinklar på ett och samma ämne. Till exempel får man veta att veta Wittgenstein inte bara var filosof - han hade också en enarmad bror som försörjde sig som konsertpianist.
Vad är egentligen bildning?
— Det har betytt olika saker i olika tider. Idag kan man säga att bildning är kontinenten som sjunkit i havet. Men det är verkligen en paradox, för samtidigt har vi ständig tillgång till fakta via internet. Men med wikipedia så har alla kunskapsdiskussioner blåst bort. Förr kunde man ju gräla om fakta i dagar på ett väldigt stimulerande sätt. Nu är det bara att gå ut på nätet. Ändå tror jag osäkerheten är större än någonsin - för man kan ju alltid kolla.
Hur är "Bildningsakuten" tänkt att användas?
— Den här boken passar lika bra i finrummet som på toan. Men framförallt hoppas jag att den ska fungera som inkörningsport. Man kanske letar efter något annat, men slutar med Dickens.
Den är ganska tung att bära med sig om man ska mingelkonversera.
— Ja, men säg att man sitter på en middag och någon nämner Wittgenstein - då kan man drämma i med att "Visste ni att hans bror var enarmad konsertpianist? Min gissning ärr att folk blir ganska imponerade.
Du blev inlåst på biblioteket i Umeå en gång när du var liten - har det påverkat din bildningstörst?
— Kanske , men jag fastnade ju där för att jag var en sådan bokmal. Jag mer eller mindre bodde på biblioteket. Som yngst av fyra bröder var traditionella intressen som sport och bilar redan upptaget. Jag fick ta det som blev över.
Hur bildad är du själv?
— Jag är inte så formellt bildad. Efter gymnasiet gick jag på journalisthögskolan men jag har varken doktorerat eller skrivit några långa uppsatser. Däremot är jag journalist och researcher och kan rätt mycket om sånt jag är intresserad av. om journalist tvingas man dyka i ämnen som man inte alltid tycker är så kul från början. Men under arbetets gång blir man nästan alltid superintresserad. Och när jag blir intresserad - då finns det inga spärrar. Populärkultur, film, tecknade serier och mytologi - det är sånt jag verkligen gillar.
I höst sätts Göran Everdahls bildning på prov. Då tävlar han i "På spåret" tillsammans med kollegan Helena von Zweigbjergrk. Snabbtesten vi gjorde i samband med intervjun bådar gott. Se hur han klarade sig här!