Gunilla Jacobsson föddes för 70 år sedan i Nynäshamn. Det var först i 40-årsåldern som hon börjare studera. För först fick hon barn tidigt och sedan jobbade hon på Telegrafverket.
Studierna på vuxengymnasiet ledde till att Gunilla fortsatte att läsa. Hon studerade u-landsekonomi på Stockholms universitet och fick sedan jobb som kyrkokamrer i Ösmo.
– Det är världens roligaste jobb att vara kamrer inom kyrkan för det är så omväxlande. Man får hålla på med allt, berättar Gunilla.
Hon har också engagerat sig i Svenska kyrkans internationella arbete och på en konferens på Stiftsgården Stjärnholm 1987 träffade Gunilla sin stora kärlek Nils Erik.
Förhållandet innebar flytt och nytt jobb som kyrkokamrer i Flen.
Men att Gunilla för flera år sedan gått i pension från sitt jobb i Svenska kyrkan kan man knappt tro. Hon är aktivare än någonsin. På somrarna är hon med och anordnar vägkyrka i Hyltinge och hon är kyrkvärd i Helgesta-Hyltinge församling. Dessutom sjunger hon i en av kyrkans körer och är förtroendevald revisor för Strängnäs stift.
Gunilla tröttnar aldrig på kyrkan.
– Det handlar ju om tro och om att möta människor.
Att göra nytta för folk
Det är Tillsammansgruppens kaféer för daglediga som Gunilla allra helst pratar om. Varje fredag anordnar frivilliga inom kyrkan kafé i Sparreholms församlingshem i samarbete med kommunen.
– Alla ställer upp och vill baka till kaféet. Man tycker att man gör nytta för folk. Det är roligt och man blir uppskattad.
Gunilla är också engagerad i en grupp som arbetar för att kunna anlägga en sinnenas och minnenas trädgård vid äldreboendet Åsen i Sparreholm. Förhoppningen är att trädgården ska kunna bli ett Leaderprojekt och finansieras därigenom.
– Men blir det inte så får vi anlägga trädgården ändå på något sätt. Nu är så många engagerade, däribland personalen på Åsen, att det måste bli en trädgård.
Gunillas engagemang och tid räcker till mycket.
– Jag är ju pensionär nu. Det jag inte hinner med är att städa för det tycker jag inte är roligt.
Själv säger hon att hon ibland drar igång för mycket för det krävs ju folk som hjälper till att ro i land projekten sedan. Hon är också bra på att sätta höga mål. För 30 år sedan var hon en av 20 kvinnor som tänkte ro kyrkbåt från Ystad till Haparanda.
– Det blev Siljan runt istället. Det är lite typiskt mig att gå på sådant där. Jag tror att jag ska sikta på månen och sedan når jag trädtopparna.
Tidsoptimist
En annan egenskap som kan vara både positiv och negativ är Gunillas inställning till tid.
– Jag är en sådan tidsoptimist att mina barn retar mig och säger att ”vi får väl lägga till lite tid när du ska komma”.
Sin positiva inställning till allt har Gunilla burit med sig hela livet. När hon som barn var på gymnastikläger i Malmköping, ställde hon sig i ledet bland dem som kunde simma för hon trodde verkligen att hon kunde fast hon inte hade lärt sig.
– Att vara positiv är nog en gåva man får som medfödd.
Anna Hübsch