Det doftar nybakt när vi kliver över tröskeln och på köksbänken ligger lussebullarna och svalnar under en handduk.
– Jag bakade dem i morse, de är stans godaste, säger Gunnel och skrattar glatt.
Men jag och fotograf Anders Nilsson håller med henne efter att blivit bjudna på kaffe och det hembakta.
Att man får julkänslor så fort man kommer innanför dörren, som Gunnels dotter Linda skrev till oss, stämmer verkligen. Röda gardiner, massor av tomtar och ljus gör att rätt känsla infinner sig snabbt, trots att det är november och grådisigt ute.
– Julen har alltid varit viktig hemma hos oss. Jag har fyra egna barn, som nu är vuxna, och eftersom jag har uppdrag som familjehem åt kommunen finns det ofta extrabarn med på julen. Många av dem har haft en trasig uppväxt och aldrig upplevt en riktig jul med pynt och klappar. Det känns bra att kunna ge gemenskap och visa att det går att ha en mysig jul även om man är ensamstående mamma och har många barn.
Radhuset är inte speciellt stort men under många år kom hela släkten, 28 personer, till Gunnel på julaftonen. De senaste åren har Gunnel minskat ambitionsnivån något och bjuder bara hem de närmaste.
– I år blir vi tio. Jag är utbildad kokerska och kan inte tänka mig halvfabrikat på julbordet utan lagar allt själv från grunden. Vi äter när Kalle börjar på tv:n och sen leker vi julklappsspelet. Alla köper tre julklappar var för 20 kronor styck, lägger dem i en hög och kastar tärning om vem som ska få paketen. Både vuxna och barn är med och det brukar bli jättekul.
Efter en stunds spel kommer tomten med klappar till barnbarnen medan de vuxna spar sina pengar och gör en rolig upplevelse tillsammans i stället, senare efter julen.
– Nu har vi sparat så att vi kan åka till New York och där ska vi bland annat på "The Phantom of the Opera".
Det mer än en månad kvar till julafton men Gunnel trivs i sitt julpyntade hem.
– Det är lika roligt varje år att plocka fram sakerna. Ibland tänker jag ta bort någon gammal grej, till exempel de fula papperstomtarna som sitter på köksluckor. Men då protesterar barnen och säger att tomtarna måste upp. Det ska se ut som det alltid har gjort, det ger trygghet.