Föreningen står som ekonomisk garant bakom flera hyreskontrakt som tecknats mellan fastighetsägare och ungdomarna – något som varit möjligt tack vare generösa donationer från privata givare och Nyköpings församling.
Men i samma stund som ungdomarna får uppehållstillstånd blir de kommunernas ansvar, och har därmed rätt till försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen. Kommunerna godkänner därför inte bostadskontrakt som är skrivna med en tredje part. Därför har flera ungdomar tvingats flytta från de bostäder som Livboj 18 hittat åt dem. I stället hänvisas de till ett flyktingboende på Emtnäs.
Det här upprör Chatarina Rehnström som tycker att kommunerna begår ett kardinalfel när de inte tar ett större grepp kring de här ungdomarna.
– Det här är ungdomar som pluggar till kockar, byggarbetare och smeder på gymnasiet. Till skillnad mot de svenska ungdomarna har de inga föräldrar eller anhöriga som kan hjälpa till och stötta ekonomiskt. Att flera av dem nu tvingas backa tillbaks och bo bland flyktingar är diskriminerande, tycker hon.
Innan föreningen Livboj 18 bildades och började engagera sig i ungdomarnas situation, var flera av dem hemlösa. Samtidigt förväntades de sköta gymnasiestudierna. Flera av ungdomarna, har enligt Chatarina Rehnström, tvingats byta boenden åtskilliga gånger – i enstaka fall så många som femton. Föreningen har nu hittat stabila boenden åt alla, och att några åter hamnar på flyktingboende kan leda till stora sociala problem, befarar hon.
– Jag skjutsade en pojke till Emtnäs häromdagen. Han får ett eget rum med toa och dusch, okej det är bra. Men det finns inget riktigt kök och matplats, utan får laga sin mat i ett smutsigt pentry på sex kvadratmeter, och sedan ta in maten på sitt rum och sitta där helt isolerad, säger hon upprört.
Hon säger att ungdomarna är vana att bo i kollektiv och att här blir en "mördande miljö" för dem.
– Kommunerna tycker att de boenden vi ordnat åt ungdomarna är för dyra. Men det har varit omsorgsfullt sammansatta grupper som ska trivas tillsammans. Vi har garanterat en miniminivå på säng, dusch och toa, kök, utrymme för läxläsning och samvaro, bredband och en vuxen kontaktperson som besöker en gång i veckan och finns att nå vid behov. För vi har gjort bedömningar att det är vad ungdomarna behöver för att klara skolgång och sin start i samhället. Vad är detta för aktivt integrationsarbete, undrar hon.