Kärleken till orden tog mig till journalistiken. Från att jag knåpade ihop egna tidningar som barn och ofta fick högsta betyget i uppsatsskrivning – till att jag under mitt vuxna liv främst har jobbat med ord. Jag har aldrig förstått det där med skrivkramp eftersom jag alltid har skrivit lika lätt som jag andas. En och annan gång har det gått trögt, men då har det oftast varit för att man har låtit anteckningsblocket samla för mycket damm.
En av de roligaste kurserna som jag har varit på hette "Skrivcirkus". Då fick man leka loss med orden och skriva ingresser (inledande texten i en artikel) i olika former - som en limerick eller varför inte en haiku-dikt. Det var riktigt roligt och såg till att trycka på den där kreativitetsknappen. Vi fick skriva om polisnotiser i olika former - som om det vore en saga till exempel. Andra texter skulle få karaktären av en Harlekinroman (en sorts sockersöta kärleksromaner som fanns när jag växte upp). Vi skulle också låta en novell anta karaktären av en annan författares språk – jag fick August Strindberg och boken "Giftas" att förhålla mig till. Lite avis var jag på kurskompisen som fick Astrid Lindgren. Men, men, novellen blev ganska bra och jag fick träna mig i att leka med språket – en otroligt nyttig övning. Roligast var dock en killes text. Han skulle anta Jonas Hassen Khemiris stil i "Ett öga rött", vilket är en bok som är skriven på en sorts egenkonstruerad förortssvenska. Sällan har jag skrattat så, som när han läste upp sin humoristiska historia, vilken förstärktes av det oväntade språket. Sällan har jag imponerats och inspirerats på det viset.
Så mitt tips till sommarens hängmattestunder – prova på att leka lite med orden och ha din egen skrivcirkus. Börja lite försiktigt med en liten dikt, avancera sedan med en limerick och som kronan på verket, testa en haiku!