Stallarna på Hammarby storgård står tomma sedan mitten av januari. Det betyder att en tredjedel av Eskilstunas lokala grisproduktion har försvunnit. Kvar finns nu bara två större aktörer.
Ösby gård i Jäder, en knapp mil från Hammarby, är en av dessa. Gården föder fram knappt 6 000 grisar per år och drivs av Jonas Önnerståhl. sedan 1991.
De har nyligen skrivit ett femårigt samarbetsavtal med Hammarby Storgårds ägare sedan 1986, Anders Lundkvist, 57.
I praktiken innebär det att Ösby gård tar över Hammarbys avtal med Ica Ekängen om att leverera ett 20-tal grisar som styckas i butik, varje vecka. Köttet säljs dock fortsatt under det inarbetade varumärket Hammarby Storgård.
Anders Lundkvist är mycket nöjd med samarbetet trots att det innebär att Hammarby, efter tre generationer, inte längre har någon egen grisproduktion. Årsproduktionen låg på knappt 5 000 grisar.
– Det känns bra att kunna avsluta under ordnande former i en tid då det går ganska bra. Det finns en väldig medvetenhet och vakenhet hos konsumenterna och i samhället om att svenskt kött är bra och det finns en växande vilja att köpa närproducerat, säger Anders Lundkvist.
När han väl insett att avveckling var det rätta fanns det ändå alternativ.
– Jag övervägde att sälja gården men kände att jag ville hitta en fortsättning. Om jag ska bli personlig har jag rätt mycket andra uppdrag och verksamheter, och inga barn som vill ta över. Då kom tanken på Ösby som är i samma bransch och dessutom jäkligt duktiga, säger Anders.
För Jonas, 54, och Henrik Önnerståhl, 25, på Ösby var valet enkelt. Samarbetet gör att 20 procent av avsättningen säkras i fem år och dessutom blir gården självförsörjande på foder. Avtalet med Hammarby innefattar nämligen arrende av Hammarbys 95 hektar odlingsmark att läggas till de egna 150.
Några risker med samarbetet ser man inte på Ösby.
– Snarare tvärtom, det är en fantastisk möjlighet och mycket positivt att vi blir självförsörjande på foder. Det ger en trygghet, säger Jonas son Henrik Önnerståhl.
Önnerståhls på Ösby erbjöds möjligheten att även ta över Hammarbys grisstallar, och på så sätt öka produktionen väsentligt, men tackade nej.
– Det är svårt att ha djur på flera ställen. Det händer saker hela tiden, inte sällan på natten. Saker går sönder, foderhanteringen stannar och det måste fixas snabbt, säger Jonas.
Vad som ska hända med de tomma stallarna på Hammarby återstår att se. På kort sikt ändras ingenting men skulle näringen förvandlas till en guldgruva kan Anders Lundkvist tänka om.
– Blir det bonanza för grisproduktionen kanske det blir grisar på Hammarby igen. På sikt tänker jag mig dock att aktivera lokalerna. När man sanerat och byggt om lite kan man tänka sig att det blir lager eller förvaringslokaler, säger Anders Lundkvist.
Skillnaden mellan att sälja till en lokal butik och ett nationellt slakteri är stor. Förtjänsten per kilo räknas i kronor snarare än ören.
– En lyckad förhandling med en slakteridirektör kan ge några tioöringar per kilo medan man kan få någon krona extra från en lokal butik. Det är jätteviktigt och för den som håller på med djuruppfödning kan det vara skillnaden mellan vinst och förlust, säger han.
Den andra kvarvarande aktören i Eskilstuna kommun är Bröderna Bergsland AB på Bränne Nedre gård.