Lika rättigheter, lika möjligheter – framsteg för alla är temat när internationella kvinnodagen firas i dag. Vägen dit är fortfarande lång, inte minst för alla de kvinnor i södra Afrika som lever i fattigdom.
Sverige och Europa har en viktig roll att spela genom att väga in kvinnors situation i förhandlingar om handelsavtal, som ofta har långtgående konsekvenser för kvinnornas försörjningsmöjligheter och livssituation.
Kvinnor i södra Afrika har genom att organisera sig i kampen mot kolonialism och apartheid, inom facket och i sociala rörelser lyckats öka sitt demokratiska handlingsutrymme, och pressat på för starkare nationella lagar och bättre service. Men förutsättningarna för långsiktigt förbättrade levnadsvillkor avgörs inte enbart inom familjen, lokalsamhället och staten. I en allt mer globaliserad värld är internationella handelsavtal och regler för investeringar minst lika avgörande för kvinnornas möjligheter till arbete, en lön som går att leva på, och tillgång till vatten och hälso- och sjukvård.
Flera rapporter visar att en snabb liberalisering leder till att ojämlika maktstrukturer i samhället förstärks. I många länder har arbetstillfällen gått förlorade inom industrier som främst sysselsätter kvinnor. Även där nya arbetstillfällen skapats för kvinnor, främst inom arbetskraftsintensiv exportindustri, är arbetsvillkoren ofta dåliga – och bidrar inte till att utjämna lönegapet mellan kvinnor och män. Här är det av största vikt att Sverige och EU ser över de handelsavtal (Economic Partnership Agreements, EPA) som just nu förhandlas med länder i bland annat Afrika, för att undvika att kvinnors redan utsatta situation förvärras.
I södra Afrika har de flesta länder en stor jordbrukssektor, där kvinnorna står för majoriteten av livsmedelsproduktionen, medan männen ofta äger marken. När marknaden öppnas för billiga och subventionerade importerade jordbruksprodukter är det främst kvinnliga småbrukare som slås ut, vilket även riskerar hota livsmedelssäkerheten.
Ett annat problem är när handelsavtal reglerar att utvecklingsländer ska avskaffa sina importtullar, som i vissa länder utgör uppåt 30 procent av den totala skatteinkomsten. Då minskar möjligheterna för staten att investera i hälso- och sjukvård, utbildning, och vatten och sanitet, vilket försvårar livsvillkoren för de fattigaste. Ansvaret för att hitta alternativa lösningar faller oftast på kvinnor.
Självklart kan internationell handel och investeringar ha en positiv inverkan på kvinnors situation, om fler arbetstillfällen med bra arbetsvillkor skapas. Men då är det nödvändigt att handelsavtal ger stater möjlighet att göra sådana prioriteringar som är centrala för landets utveckling.
Civilsamhällets organisationer och stater i södra Afrika har varnat för att EU försöker pressa igenom sina villkor i de pågående EPA-förhandingarna, utan att ta hänsyn till viktiga faktorer som hur kvinnors möjlighet att ta sig ur fattigdomen påverkas av avtalen. Sverige bör ta sitt ansvar och verka för att avtalen inte missgynnar kvinnor.
Gabi Björsson, kanslichef, Afrikagrupperna