Det är nog tur. För patienttillströmningen till privatmottagningen på Kungsgatan som han driver med kollegan och studiekamraten Bror Karlsson har inte sinat. Tvärtom. Det kan vara upp emot fyra veckors väntetid.
– Jag har jobbat fyra-dagars-vecka ett tag nu. Det är visserligen skönt med en långhelg, fredag-söndag. Men samtidigt innebär det att jag tar emot ännu fler patienter de andra fyra dagarna. Så egentligen blir det lika mycket jobb, börjar 07.00 och slutar 17.00.
Hur många patienter kan du ha på en dag?
– Upp emot 20. Jag behandlar en patient med akupunktur på en brits samtidigt som jag jobbar manuellt på en annan brits enligt OMT (ortopedisk manuell terapi). Jag väljer att jobba mycket med en teknik som kallas ”low force”, en osteopatteknik som innebär mycket lite våld mot kroppen.
– Men helt nya patienter har jag bara en i taget. Då är det fullständigt fokus på den personen.
Du trivs med ditt jobb?
– Ja, absolut. Jag har hittat rätt och tycker fortfarande det här är väldigt kul. Ibland tänker jag att det är synd att jag inte började tidigare.
Hur länge fortsätter du?
– Jag jobbar vidare minst två år till sedan kanske några dagar i veckan, eller kanske som nu. Vem vet?
Tidigare slöjdlärare
Artur Siminski var i 30-årsåldern när han sadlade om från möbelsnickare/slöjdlärare och senare projektledare med ergonomi som inriktning för att gå 2,5 år på Karolinska Institutet i Stockholm. Hans inspiratör var sjukgymnasten Erwin Pub, tidigare verksam i Eskilstuna. Honom stötte Artur på när han ledde kvällskurser i snickeri på Nyforsskolan. Erwin med fru gick på kurs där. Erwin sa något i stil med; ”Artur, du måste bli sjukgymnast, du har det i fingrarna.”
– För att se om det var möjligt sökte jag sjukgymnastutbildningen på Karolinska institutet i Stockholm Dessförinnan hade jag provat på att läsa på sjuksköterskeskolan med ämnena anatomi, fysiologi och sjukdomslära. Detta var som specialelev.
– Det år jag sökte till sjukgymnastutbildningen var det 3 500 sökande och 150 platser. Jag tänkte; jag kommer aldrig in. Men det gjorde jag och började 1980.
Sin legitimation fick han 1983. Artur Siminski skriver under på det Erwin Pub sa att man till viss del måste ha jobbet i fingrarna. Han har själv samma känsla när han sätter sina akupunkturnålar som han började med i mitten av 1980-talet. 1984 blev akupunktur godkänt i Sverige, 1986 var Siminski färdigutbildad akupunktör här och två år senare läste han i Kina inom TCM, traditionell kinesisk medicin.
– Det är en viss feeling när man hamnar rätt. Det är inte bara att följa meridianerna i kroppen. Det gäller att exakt veta vad man gör och var man sticker. Så är det med den manuella terapin också. Känslan sitter i händerna/fingrarna.
Artur Siminski säger också att han som sjukgymnast måste hänga med och lära nytt. För det forskas hela tiden inom området. Det tycks inspirera honom. Han har genom åren gått otaliga påbyggnadskurser inom akupunktur, OMT och idrottsmedicin, för att specialisera sig inom dessa områden.
Har idrottat mycket
Eftersom Artur Siminski är gammal idrottskille så är idrottsskador inte främmande för honom. Karriären började i hockeylaget hemma i Åker. Han var riktigt dukig i 16-årsåldern, men samtidigt slutförde han studierna till möbelsnickare, gjorde lumpen och fick jobb på västkusen, så karriären avstannade. Tillbaka i Eskilstuna skrev han senare på för IFK Eskilstuna som hade hockeylag på den tiden. Det blev även fotboll i Östermalm.
Vilken är den vanligaste idrottsskadan du behandlar?
– Fotskador och knäskador dominerar, men naturligtvis även ryggproblem av olika karaktär.
Idrottslag som Siminski haft/har hand om är IFK Eskilstuna, Eskilstuna Basket och Arboga Södra.
Framgångskoncept?
– Bemötande och tillgänglighet mot patienten är mycket viktig, men naturligtvis även kvaliteten. Och man ska vara ödmjuk inför det faktum att samma behandling inte fungerar på alla. Ta akupunktur till exempel där vi pratar om fast reaktion, slow reaktion och till och med non reaktion. Ibland funkar det, ibland inte. Och ibland fungerar den ena manuella terapin, ibland den andra, ibland måste man vara envis och ha tålamod. Ibland är det kanske i stället samtalsterapi som är nyckeln till det onda.
– Min inställning är att ALLTING som kan göra en människa bättre är bra för henne eller honom.