Till Flinkesta gård, utanför Vadsbro, flyttade Hans Næss tillsammans med sin fru 1989 för att starta ett lantbruk med fokus på hållbar utveckling. Snart trettio år senare bor de fortfarande kvar och stortrivs.
‒Jag vet inte om det är för att jag blivit gammal - men jag har börjat se hur fantastiskt bra vi verkligen har det här ute, säger Hans Næss och tittar bort mot sin hustru Monika Næss.
Tillsammans driver de ett företag som tillverkar sylt, marmelad, saft och must. Men det är bara ett av alla Hans Næss olika projekt.
Ett projekt, som startade redan 2005, har äntligen börjat bära frukt och förra året släppte han och kollegan Patrik Arneke den första flaskan av den ekfatslagrade ciderättikan - en produkt som de prisades för under Matfestivalen Smaka på Stockholm i Kungsträdgården tidigare i sommar.
‒Vår ciderättika är ungefär samma som en balsamico vars produkt har en stor tradition i Italien, berättar han och fortsätter:
‒I Sverige är vi nog först med att göra ättika på det här sättet och efter tolv år valde vi alltså att testa några olika fat och få ut den produkten till konsumenter. I jämförelse till balsamico-producenter, som vi har besökt i Italien, har de sex generationers erfarenhet av hantverket, så det tar nog några år innan vi verkligen finner vår karaktär.
Ciderättikan tillverkas på Sörmländska äpplen som mustas. Cidern jäser sedan över till ättika och efter det får den lagras på ekfat - tanken är att de ska ligga på fat i 25 år.
Det är en lång process och i år sätter de 40 liter på flaska men Hans Næss siktar på att kunna komma upp i en produktionsnivå långt över det.
‒1000 liter vill vi komma upp i. Men det går långsamt, vi lär oss hantverket under tiden och sen får man se det ur perspektivet att den ättikan som lagrats i tolv år, just har lagrat så pass länge. Det tar helt enkelt tid, förklarar han.
Tiden är något Hans Næss vill värna om. Han anser att ett hantverk ska få ta tid och att mat, både framställning och inmundigande har en tendens att bli för framstressat.
‒Jag tänker mig att hållbar utveckling grundar sig i det sociala. Maten har alla gemensamt och vid en måltid ska man samtala med varandra. Föräldrar har ett ansvar av att sitta ner och äta med sina barn och då föra vidare sin kunskap om vad de äter eller vad det än må vara, säger han och fortsätter:
‒I Sverige har vi inte riktigt den kulturen, men det är något vi bör ta tillbaka. Maten och måltiden borde sättas i centrum igen.
Enligt Hans Næss har svenskar glömt bort sitt matarv.
‒Om man ser på äpplen har vi flera hundra olika sorter i Sverige och bara i Sörmland har vi minst 40 sorter och alla smakar olika. Äpplen har ett universum av möjligheter om man bara lär sig lite om det. Äpplet är bara ett exempel och det finns så mycket mer. Vi borde vara stolta över det vi har här och bli bättre på att ta vara på det, säger han.