Polisen räknar med att internationella brottsnätverk står för mellan 30-50 procent av bostadsinbrotten i Sverige. Men ligorna är inte bara intresserade av bostäder. Bygg- och anläggningsbranschen drabbas också hårt av stölder. I Sverige har ligorna så kallade ankarplatser, platser varifrån de kriminella nätverken kan jobba och uppehålla sig ostört.
Ankarplatser kan vara gårdar eller lägenheter som används för att husera de kriminella som utför brotten eller för att lagra stöldgods. Det kan också finnas verkstäder knutna till ankarplatserna som används för lagring eller för att registrera om stulna fordon.
När polisen slog till mot den misstänkta stöldligan i Länna möttes de av misär.
Nätverket i Länna avslöjades tack vare att grannar reagerade på att många utlandsregistrerade bilar började dyka upp i närheten av gården. Gränspolisen i Stockholm intresserade sig för tipsen och började bevaka fordon från Stockholm till den sörmländska gården.
– De flesta brotten begicks i Stockholmstrakten, i Uppland och i Västmanland, förklarar Jens Pedersen, chef för underrättelseverksamheten i polisområde Sörmland.
Trots att polisen hittade stöldgods från inbrott kunde ingen av personerna i nätverket lagföras, i stället återvände männen tillbaka till gården.
– Syftet var att störa ut verksamheten. Det vi gjorde försvårade för dem avsevärt, säger Fredrik Gårdare.
De internationella brottsnätverken har riktat in sig på landsbygden. Där finns det gott om billiga och tillgängliga boenden. De väljer sina ankarplatser medvetet för att inte skapa uppmärksamhet. Samtidigt är polisens närvaro på landsbygden begränsad, vilket passar de kriminella perfekt.
– Erfarenhetsmässigt så har ankarplatserna framförallt använts som bostäder och inte hanterat så mycket stöldgods. Stöldgodset har snarare gömts i naturen, för senare avhämtning. Ankarplatserna kan vara allt från tillfälliga till mer permanenta, konstaterar Jens Pedersen.
Peter Ekström som arrenderar Stenkvista vandrarhem av ägaren Mikael Forss var ovetande om att en stöldliga bodde på vandrarhemmet. Plötsligt en dag klev polisen in och bad om att få se på några rum.
– Jag hade ingen aning om det här, säger Peter Ekström.
Vandrarhemmet hade varit bostad åt en internationell liga som specialiserat sig på stölder. Det var efter ett gripande i Uppsala där gps-utrustning beslagtogs som spåren började leda mot Stenkvista vandrarhem. Ligan hade haft sin bas där och brotten hade främst genomförts i Katrineholm, Örebro och delar av Västmanland.
Peter Ekström berättar att han blev förvånad när han förstod vilka som hade bott på vandrarhemmet. Han hade inte haft några problem med männen.
– De sa att de var målare när de kom. De var tre personer, minns han.
Han berättar att det är svårt för uthyrare, vare sig man hyr ut dyra hotellrum eller billiga rum, att kontrollera sina hyresgäster. Om de sköter sig tror man att allt är bra.
– Det klart man får hålla sig lite vaken. Jobbar de på dagarna? Är de borta på nätterna? Är man målare jobbar man knappast på nätterna, säger han.
Hur det gick med personerna som ingick i ligan i Stenkvista efter polisens tillslag, är det ingen som kan eller vill svara på i dag. Utredningen sköttes från polisen i Uppsala och där finns det ingen som vill svara på Eskilstuna-Kurirens frågor, trots upprepade försök.
"Jag har haft kontakt med vår medarbetare som det förmodligen handlar om. Han avböjer en intervju med anledning av att han inte vill figurera i media", låter Lisa Sannervik, presstalesperson i Uppsala meddela i ett mejl.
Vandrarhemmets ägare Mikael Forss konstaterar att nästan alla byggarbetsplatser är låsta numera av rädsla för stölder. För ett tiotal år sedan var nästan allt, inklusive kontoren, öppna.
– Svensken är så naiv. Vi tror så gott om alla, vi måste bli tuffare. Det är så tråkigt att inse det, säger han.
Mikael Forss berättar om en byggarbetsplats i Nykvarn där han arbetade och som förra året blev av med grejer för mycket stora summor. Bland det stulna fanns bland annat två gps-utrustningar värda 300 000 kronor styck.
– Anläggningssidan är drabbad hela tiden, säger Mikael Forss. Det går inte att skydda sig. Man kan ju inte ta hem bandtraktorn som väger 30 ton om kvällarna.
Den fastighetsägare som äger gården i Länna där den andra stöldligan höll till, är inne på samma linje.
– Vi gömmer våra skogsmaskiner på otillgängliga ställen i skogen. Det går inte annars, säger han.
När det gäller att en kriminell liga hade sin bas i ett av hans hus säger han:
– Jag känner egentligen inte till så mycket om detta. Det var inte så att polisen kontaktade mig. Jag hyrde ut till en byggfirma. De var väldigt noga med att betala hyran. Man kan inte göra så mycket som hyresvärd egentligen.
Polisen Jens Pedersen berättar att det nästan alltid finns så kallade ankarpersoner bakom ankarplatserna där stöldligorna bor.
– En ankarperson är nästan alltid en landsman som har bott i Sverige under ett antal år och är mer eller mindre etablerad i det svenska samhället. Ankarpersonerna är baserade i Sverige och bedriver hela eller större delar av sin brottsliga verksamhet här, men har tydlig koppling till ett internationellt brottsnätverk, säger Jens Pedersen.
Ankarpersonen kan till exempel kontrollera bolag som används i den brottsliga verksamheten, stå för någon form av specialistkompetens eller insiderinformation, tillhandahålla brottskapacitet eller verktyg som bostäder och bilar. Ankarpersonen kan också delta aktivt i brottsligheten till exempel genom att rekognosera inför brott.
Polisen jobbar ständigt med att försöka avslöja stöldligornas nya baser, men vill inte berätta i detalj hur de jobbar eller vad som är aktuellt just nu. Ligornas snabbhet ställer ofta till det för polisen ändå. Anar de att polisen är dem på spåren är de borta kvickt.
– Vi tittar på förekomsten. Kontinuerligt. Det kan jag säga, säger Jens Pedersen. I de här fallen är det otroligt viktigt med tips från allmänheten och snabbhet och vi hinner inte alltid med.