Hon jobbar näst intill heltid (87 procent) på Härads förskola och pendlar dagligen dit från villan i Borsökna.
– Jag trivs jättebra, det är ett roligt jobb och bra kollegor. Pendlingen är bara skön. Jag börjar tidigt och slutar 14 om dagarna.
En nioåring och en fyraåring finns i familjen. Sonen Filip gillar innebandy och fotboll. Sambon Magnus är engagerad i hans aktiviteter. Minstingen Linnéa går en del på gymnastik.
– Och jag tränar på Gympozz nästan varje eftermiddag/kväll. Det blir 5-6 pass i veckan, fortsätter Hanna Söderberg.
Du älskar alltså att träna?
– Ja, jag har alltid tränat. Det är mitt stora intresse. Jag gör det för att jag mår bra av det. För att jag har en energi inom mig som måste ut. Jag blir piggare och gladare och är nästan aldrig sjuk. Tidigare spelade jag basket och paddlade kanot. Jag har också varit ledare i Eskilstuna Basket under tio år.
Vad händer om du inte tränar?
– Då blir jag nog en soffpotatis. Det är lite allt eller inget för mig. Svart eller vitt. Träningen är mitt sätt att komma ut och träffa folk, jag är social och gillar det. Det är på Gympozz jag har mina vänner. Här har jag mitt andra hem.
Favoritpass?
– Jam, body combat och attack.
Och hur får ni ihop det?
– Jag kommer ju hem tidigt och hinner vara hemma med barnen på eftermiddagarna. Sen går vi lite om varandra på kvällarna Magnus och jag, han är mycket engagerad i Filips idrottande. Vi är inte borta samtidigt. Det känns inte stressande, känns inte som om någon kommer i kläm.
Gillar att resa
Hanna Söderberg föddes i Indien och växte upp på barnhem. Men hon har inga minnen från den tiden, vet ingenting om sina biologiska föräldrar och har aldrig känt behov av att söka upp dem.
– Jag kände mig svensk direkt när jag kom hit som 5-åring till mina adoptivföräldrar Sonja och Carl-Gustaf (dog 1994). Jag hade inget riktigt språk då, svenska blev mitt första.
Hanna Söderberg växte upp på Gillbergavägen och gick i Fröslundaskolan. Sen blev det beklädnadsteknisk linje på gymnasiet.
Redan som 18-åring började hon jobba, som sömmerska med att sy sportkläder åt Team sport (som inte finns längre).
– Jag jobbade lite extra på Strigeln också.
På äventyr i USA
Men så kände Hanna Söderberg en längtan att åka till USA och jobba som au-pair. Hon hamnade i Maryland i närheten av New York.
– Det var jättekul, ett fantastiskt år, ett av de bästa i mitt liv. Jag fick många nya vänner som jag fortfarande har kontakt med och mitt intresse för barn väcktes.
Väl hemma började Hanna plugga upp betygen på Komvux. Sen sökte hon en folkhögskola i Vingåker, fritidsledarlinjen. Hon träffade Magnus hos gemensamma vänner i Eskilstuna och tillsammans tog de beslutet att flytta till Linköping.
De bodde där i sju år, på grund av Magnus jobb. Filip föddes i Linköping. Men så kände båda att de ville tillbaka till sin hemstad. De började leta tomt och hittade en nära ett skogsbryn i nya villaområdet i Borsökna.
– Det känns verkligen som om vi har hittat hem nu, säger hon.
Hur känns det att fylla 40?
– Det har varit lite jobbigt, jag har ältat det ett tag.
Varför?
– För att det går så fort att bli ”gammal”, men samtidigt känner jag mig inte alls gammal…
– Så nu känns det bra igen.