Jazzen kĂ€nner inga Ă„ldersgrĂ€nser. Om man fĂ„r vara med och spela beror uteslutande pĂ„ om man kan âliraâ. Det Ă€r bara det som rĂ€knas, vilket Dölerud/Johansson kvintett Ă€r ett gott exempel pĂ„. Nestorn i sammanhanget, vĂ€rldsbasisten Palle Danielsson kunde med rĂ„ge vara pappa Ă„t unge Magnus Dölerud medan övriga mannar Ă„ldersmĂ€ssigt tar plats mellan dessa tvĂ„. SĂ„ glöm detta med Ă„ldersdiskriminering.
Onsdagens konsert pĂ„ Contrast var som en frisk flĂ€kt frĂ„n ovan. Med rötter i 50-talets postboptradition â jazzens guldĂ„lder â levererar man jazz pĂ„ riktigt; genuint modernt svĂ€ng, frĂ€scha egna kompositioner, juste samspel mellan saxen och trumpeten i ensemblerna och lyhörd interaktion inom hela gruppen. Och med tyngdpunkt pĂ„ de improviserade solona fick anrĂ€ttningen precis den kryddning som man vill se hos den moderna jazzen pĂ„ 2000-talet.
Torbjörn Gulz komposition âChorizioâ inleder konserten och Döleruds tenor belĂ€gger första solot. Och vilket sound! Den helmatta Selmersaxen frĂ„n 1953 hyser inom sig en urkraft. Med ett provokativt bett och mĂ€ttad fyllighet Ă€r soundet nĂ„got av det bĂ€ttre jag hört pĂ„ lĂ€nge. Och Dölerud förstĂ„r att locka fram det bĂ€sta ur instrumentet. LĂ„ngsamma tydligt artikulerade partier övergĂ„r i snabba löpningar, som varje gĂ„ng mjuklandar precis rĂ€tt i takten. Lysande!
âThe blue precentorâ, en lĂ„t av Dan Johansson, lĂ„ter höra kompositören i lead position, och hans flygelhorn klingar sprött och vackert. Instrumentets mjuka framtoning i den beatbaserade berĂ€ttelsen om den sorgsne kantorn (precentor) kĂ€nns helt rĂ€tt. âArvidâs melodyâ, en annan lĂ„t av Johansson, bjuder pĂ„ ett fabulöst pianosolo av Gulz. dĂ€r han under en inte oansenlig tidrymd fullkomligt bombarderar publiken med en kaskad av toner. Det Ă€r gastkramande och det Ă€r mĂ€ktigt. Trumpetsolot gĂ„r inte heller av för hackor dĂ€r Johansson bjuder pĂ„ ett sprakande fyrverkeri med hĂ€rliga löpningar och en del överraskande vĂ€ndningar.
Kvintettens ryggrad, basen och trummorna, stÄr tryggt i alla vÀder. Danielsson och Rundqvist delar en lugn, tillbakalutad attityd dÀr de jobbar tight tillsammans oavsett omgivningens olika utspel och hÀr finns hemligheten till det grymma svÀng som uppstÄr. Att Danielsson dessutom Àr en lysande solist kan inte nog framhÄllas.