Varje serie har sin egen form och rytm. Det är för det mesta inget man tänker på förrän det dyker upp "ett konstigt avsnitt".
Ta till exempel "Game of Thrones". Allt tuffar på. Tittaren kastas mellan familjens Lannisters intriger i Kings Landing och på andra sidan havet pågår Daenerys Stormborns arbete med att skapa en lojal armé. Vi får hänga med Arya Stark som är ute på hämndstråt en stund och besöka hennes brorsa Brandon på hans skumma treögda-korp-äventyr innan serien tar oss norrut till Jon Snow och nattens väktare på muren. Så där håller det på, avsnitt efter avsnitt, ända fram till episod 9 i säsong 4, då hela avsnittet består av en strid mellan nattens väktare och vildlingarna och andra väsen som lever på andra sidan muren. I "Vikings" har det varit samma sak. "Moments of vision" i säsong 5 handlar bara om slaget där Ivar Benlös kämpar mot Lagerda och sina egna bröder om makten över Kattegatt.
En serie som helt tycks ha tappat sin form är den australiska "Hemma igen" som visas i SVT. Serien utspelar sig på 1950-talet och handlar om hur sjuksköterskan Sarah återvänder till Australien efter flera traumatiska år i andra världskrigets och efterkrigstidens Europa. Hon kommer i kontakt med den rika familjen Bligh. Maktkamper varvas med romantik och och ämnen som homosexualitet, abort, främligsfientlighet och våld i nära relationer avhandlas. Allt är dramatiskt men förutsägbart. Sedan plötsligt kommer ett avsnitt är huvudpersonen urgammal och sitter och berättar minnen för en ung släkting till en annan huvudperson. Ett par avsnitt senare görs plötsligt tidshopp bakåt i tiden, och då är scenerna filmade i svartvitt.
Jag tyckte "Hemma igen" fungerade rätt bra som tidsfördriv. Men efter avvikelserna från rytmen tappade jag liksom förtroendet för hela serien. För vad händer i nästa avsnitt? Blir det rymdinvasion?