Det skrev Petra Nordström till Evelina och vi blev förstås nyfikna och ringde upp Sofie Forsbäck. Jodå, vi var välkomna att hälsa på ute på Odensicke där hon bor i huset som en gång var farmors.
Odensicke gård har ett 30-tal egna och inhyrda islandshästar, kossor och några grisar. Naturen runt husen är så sörmländsk den bara kan bli med kullar, ekbackar och traditionella röda trähus. Här har folk bott ända sedan vikingatiden vilket man kan se om man spanar ut mot hagarna där gravkullarna ligger. Sofies hus renoverades för tre år sedan.
– Jag var mycket här när jag var liten men då såg huset inte ut så här. Vi har i princip renoverat allt. Det är bara stommen som finns kvar och vi har gjort en tillbyggnad på baksidan för att få mer utrymme till badrum på över- och undervåningen, säger Sofie.
På håll ser huset ut som en äldre mangårdsbyggnad med farstukvist och takkupor. Men nära ser man att allt är nytt – panel, färg och fönster.
– Pappa fina är händig och har byggt mycket i huset, till exempel den murade spiskåpan i köket. Många som kommer hit säger: "Vad kul att ni har sparat den gamla spiskåpan" och blir förvånade när de får veta att den är ny.
Kökstapeterna är gammeldags småmönstrade i dova färgtoner och passar bra med resten av köksinredningens milda nyanser.
– Jag föll pladask när jag fick se tapeterna. De är handtryckta på gammalt papper och var enligt de som skulle sätta upp dem inte lätta att handskas med.
Innan renoveringen bestod köket av ett matrum och ett litet utrymme för spis och disk. Väggen mellan rummen togs bort och resultatet blev ett rymligt kök med en extra ingång från baksidan av huset, ett badrum och så det berömda skafferiet där Sofies kompis Petra skulle kunna tänka sig att bo.
Vi öppnar skafferidörren och konstaterar att det nog finns plats för en säng, fast det kanske inte är så mysigt utan fönster. Men vi förstår vad hon menar med att det till och med är trevligt där inne.
Att det finns snittblommor lite var stans, som Petra också nämnde, har vi redan lagt märket till. Till exempel är bordet i matsalen dekorerat med vackra rosa rosor tillsammans med gröna blad av vinranka.
– Jag är ju legitimerad florist och tycker om att ha färska blommor omkring mig men jag går inte och köper varje dag. Så länge det är grönt ute så räcker det att gå utanför dörren så hittar man alltid något fint att dekorera med, kvistar, liljekonvaljer, vitsippor och syrener eller bara fina blad, säger Sofie och pekar på fatet som står på köksbordet. Det är fyllt av röda löv och små, blå vindruvor.
Druvorna kommer från en gammal vindruvsranka som en gång drivits upp i ett växthus. Nu är växthuset borta och rankan slingrar vilt på marken men ger fortfarande mängder av druvor. Trädgården står för övrigt i träda, den har inte hunnits med på grund av husbygget.
Trots att huset är stort och kräver en hel del möbler säger Sofie att inredningen inte är något som hon har lagt några stora summor på. Hon har med små detaljer och gamla möbler skapat en tidlös och mysig stämning i alla rum.
– Jag har hittat många möbler och gamla prylar här på gården. Jag har krupit på vindar och letat i uthus. Pianopallen fanns i pappas verkstad och köksbordet som farfar har gjort, hade pappa som arbetsbänk. Stolarna som hör till stod undanställda på tre olika ställen. Annars har jag fyndat mycket på nätet och på loppisar. Matsalsbordet köpte jag till exempel på blocket och målade svart.
Att Sofie har jobbat som florist i många år kan man ana när man ser hennes krukväxter som inte bara är vanliga pelargoner utan sådana jag måste fråga om namnen på. Corokia cotoneaster, eller sicksackbuske på svenska, har tunna stjälkar med små, små gröna blad. Den är så vacker att den blir en viktig ingrediens vardagsrummets hela inredning. Och på pianot står en annan för mig ovanlig växt. Det är en plectranthus verticillatus eller Karlbergare på svenska, berättar Sofie. Floristyrket har hon övergett och numera jobbar hon som tågvärdinna på SJ.
– Jag gillar verkligen att jobba med människor. Det är framför allt kollegorna som gör jobbet kul, vi har så himla roligt tillsammans.
Att jobbet innebär en hel del håltimmar tycker Sofie inte är en nackdel.
– Då hinner man fika eller kolla på stan. Arboga har till exempel världens bästa fik, "Två skator", allt är hembakat och supergott. Hamnar jag i Stockholm så hinner man shoppa också, det är kul.
Sofie jobbar också lite extra som inredningskonsult och har hjälpt både vänner, privatpersoner och företag, bland annat kompisen Hanna Hjelm som är delägare i Värdshuset Gripen i Stallarholmen.
– Jag älskar att komma hem till andra och möblera om. Jag får ofta en idé direkt om hur man skulle kunna göra rummet på ett bättre sätt. Jag ger tips på saker som borde tas bort och vad nytt som kan köpas in.
På övervåningen har Sofie sitt sovrum och en stor garderob där shoppingfynden har gott om plats. Här finns också gästrum, arbetsrum och ett stort badrum. Badkaret med lejontassar är placerat mitt i rummet, framför ett fönster och kristallkronan i taket gör rummet extra lyxigt – ett rum som gjort för att varva ned.
– Det är bra akustik, här kan jag sjunga hur mycket som helst utan att någon hör, säger Sofie och skrattar.
Och gästrummet är bra att ha när kompisarna kommer på besök.
– Vi är fem, sex kompisar som brukar träffas och laga mat tillsammans. Det blir så mycket roligare när man är många. Vi samlas i köket, dricker ett glas vin och babblar medan vi gör maten – det är härligt!