Det är mer än två år sedan han senast spelade i sin hemstad - och han ser fram emot det.
- Det blir en del sånger från förra skivan, men också från den som kommer i höst.
Frontmannen i Yvonne och Strip Music är numera soloartist, även om han fortfarande oftast har sina gamla kompisar från de två konstellationerna med på scenen.
- Det passar mig väldigt bra att köra solo, det är grymt på alla sätt. Visst kan jag sakna ett band ibland, men musikerna finns ju där ändå.
I september kommer soloalbum nummer två - "Mandrills".
Vad är en mandrill?
- En skitstor, läskig apa. Folk säger att man bär omkring sina problem på ryggen som om de vore en stor apa, det kanske är en sådan, en mandrill, man släpar på.
Vid Way Out West-festivalen som börjar i Göteborg nästa vecka premiärvisas musikdokumentären "Henric de la Cour". I fyra år har filmaren och Yvonne-fanet Jacob Frössén - som tidigare gjort "En film om Olle Ljungström" - följt Henric på konserter och i vardagen.
Tvekade du aldrig inför att ställa upp?
- Jag ignorerade honom fullständigt till att börja med. Sen pratade jag runt lite grann och så småningom gick jag med på att träffa honom och diskutera saken. Ett villkor från min sida var att vi bestämde vissa tider då han skulle vara med och filma och att han alltså inte var med jämt och ständigt. Jag tycker det har funkat helt OK.
I filmtrailern SVT:s hemsida ligger Henrics tunga andetag som en ljudmatta över bilder från konserter, från hans barndom - och från sekvensen där han andas i en syrgasmask.
I hela sitt liv har Henric de la Cour kämpat med lungsjukdomen cystisk fibros.
Är det första gången du berättar offentligt om sjukdomen?
- Nej, jag pratade ganska mycket om den i en intervju med Fredrik Strage i tidningen SEX för en del år sedan. Och jag visste att Jacob Frössén ville ta avstamp i sjukdomen när han gjorde filmen.
Har sjukdomen påverkat din musik?
- Jag är ingen romantiker. Sedan får man lägga pusslet själv.
Du har sagt att " min musik ska låta mer som en begravning än som ett födelsedagskalas". Varför ?
- För att det mörka alltid kommer att vara tuffare och intressantare än det ljusa.
I oktober visas musikdokumentären "Henric de la Cour" på Rio-biografen i Stockholm och senare i höst i SVT.