Födelsedagsfirandet hos ett par vänner var nära att ta Strängnäsbon Maria Hörnqvists liv för snart två år sedan. Chokladkakan som hon kalasade på visade sig innehålla jordnötter, något som hon är allergisk mot.
‒Jag gick direkt till bilen och tog en adrenalinspruta. Man brukar bli lite skakig av sprutorna, man får hjärtklappning och puls, men jag kände inte någonting. I stället tilltog klådan. Det kliar så att man bara vill ta en toalettborste rakt ner i halsen, beskriver Maria Hörnqvist.
Hon och sambon Johan Celing packade in de tre barnen i bilen och åkte hemåt.
‒Jag ville inte åka till sjukhuset, man vill ju inte vara till besvär eller åka dit i onödan. Vi skulle åka hem och ta en till spruta i stället. Men är det något jag har lärt mig av det här så är det att aldrig chansa, säger Maria Hörnqvist som fick allt svårare att andas.
I bilen förlorade hon medvetandet, men det har hon själv inget minne av.
‒Mamma reagerade inte när vi puffade till henne. Jag var jätterädd och tänkte att hon aldrig mer skulle vakna, minns dottern Moa Hörnqvist som i dag är 14 år gammal.
Maria Hörnqvist var grå i ansiktet och hade ingen puls. Johan Celing ringde 112, uppmanades att svänga av motorvägen och dra ut henne ur bilen.
‒Han på 112 frågade om jag hade gjort hjärt- och lungräddning någon gång. Jag var osäker på hur fort jag skulle göra hjärtkompressioner så han räknade åt mig i telefonen och jag tryckte, minns Johan Celing.
Moa Hörnqvist satt kvar i bilen med sina bonussyskon och grät. En bil stannade till; det var en läkare och hans son. Sonen, som var i 30-årsåldern, satte sig i bilen och pratade med barnen. Läkaren frågade om Johan Celing orkade fortsätta med kompressionerna eller om han skulle ta över.
‒Jag fortsatte. Jag ville inte förlora Maria, det gjorde att jag fick orken att kämpa vidare. Jag fick i gång henne en gång, men så försvann hon igen. Jag höll nog på i 20–25 minuter totalt innan räddningstjänsten kom till platsen och tog över, sedan kom ambulansen kort därefter. Först då kom chocken och jag kände mig helt tom, berättar Johan Celing.
När räddningstjänsten kopplade upp Maria Hörnqvist mot en hjärtstartare slog hennes hjärta sex slag per minut, har Maria Hörnqvist fått berättat för sig. Men historien slutar väl. Hon fördes till Mälarsjukhuset, och kunde åka hem lite senare. Hon var öm i bröstkorgen i flera veckor efter incidenten, men lycklig över att ha klarat sig med livet i behåll. Hon är tacksam för att Johan Celing fanns där – men hon undrar varför ingen stannade till, förutom läkaren och hans son.
‒Man måste våga agera, ta kommandot och gå fram. En person med hjärtstopp är ju kliniskt död, så man ska inte vara rädd för att göra saken värre.
Hon är själv instruktör i hjärt- och lungräddning, både med och utan hjärtstartare, inom Civilförsvarsförbundet i Strängnäs. Lite ironiskt, tycker hon, att instruktören själv fick hjärtstopp och blev räddad.
‒Många tror att en hjärtstartare löser allt men de finns inte överallt, den är också bara ett komplement. Det är hjärt- och lungräddning som räddar liv, säger hon och uppmanar alla att gå en kurs.