Bilden visade Maria Hammerl, med en lapp över ansiktet men fullt igenkännlig. Den var tagen vid ett tidigare tillfälle och i ett helt annat sammanhang.
‒Det är mer än 20 år sedan, men jag kan fortfarande se den framför mig, säger Maria som i dag heter Ekengren och jobbar kvar som polis i Katrineholm.
1995 var hon tämligen ny, både som polis och i Katrineholms polisdistrikt. Publiceringen fick konsekvenser för henne personligen.
‒Jag fick utstå en hel del försmädliga kommentarer från kollegor och jag måste hålla på och förklara mig för vänner och umgängeskrets. Det kändes som jag tvingades jobba upp mitt förtroende på nytt.
Ändå föll det henne aldrig in att kontakta tidningen och begära en rättelse.
‒Jag ville inte visa utåt hur ledsen jag var. Jag antar att jag försökte bevisa att jag kunde stå pall lika bra som en man.
‒Det var en annan tid. Jag var ung och ny i tjänsten och vi var inte så många kvinnliga poliser. Det fanns befäl som ifrågasatte kvinnor som poliser. När det här hände fick jag klappar på axeln från manliga kollegor som tyckte var kul att tidningen hängt ut en kvinna.
Maria Ekengren understryker att hon absolut inte har något emot att polisens arbete granskas.
‒Medier ska ifrågasätta poliser när det är befogat. Jag har alltid haft ett gott samarbete med journalister.
I dag är händelsen utredd mellan Maria Ekengren och reportern Henrik Wising, som fortfarande arbetar på Katrineholms-Kuriren.
‒Precis som Maria var jag ung och ny i tjänsten. Jag insåg inte vilka konsekvenser bildsättningen kunde få, säger Henrik Wising.
‒Dessutom fungerade uppenbarligen inte vårt kontrollsystem på det sätt det är tänkt. En liknande publicering skulle inte kunna ske i dag.
Det håller Katrineholms-Kurirens nuvarande chefredaktör och ansvariga utgivare Marie Hillblom med om.
‒Det är bara att erkänna att det här var en klantig bildsättning som skadade en person genom att sätta in henne i ett sammanhang som inte var korrekt. Vi får verkligen hoppas att vårt kontrollsystem fungerar bättre i dag än vad det gjorde då
Bildsättning är ett känsligt område, säger Marie Hillblom.
‒Ibland behövs det genrebilder till artiklar men då gäller det att välja bilder som är så avpersonifierade att ingen enskild pekas ut. Det är ju inte personen utan en företeelse som ska speglas.
Att en lokaltidning bokstavligt talat står så nära sin läsekrets kan göra bildvalet extra känsligt.
‒Närhetsprincipen spelar roll även här. Det är större risk att man känner igen en person i en lokaltidning än på en bild i riksmedia. Om vi vill behålla trovärdigheten måste vi ta extra stort ansvar för de pressetiska reglerna.