Med största sannolikhet är valresultatet rejält korrigerat av den högsta religiösa och politiska makten, väktarrådet och ayatolla Khamenei. Det tydligaste tecknet på det är att valresultatet ser ungefär likadant ut över hela landet. I storstäder där stödet för Mousavi med säkerhet är stort, är Ahmadinejads segermarginal lika stor som på landsbygden.
Det är inte säkert att Mousavi är valets verkliga segrare. Det kan tänkas att regimen ”bara” snyggade till siffrorna för att ge intryck av massivt folkligt stöd. Sådant vore också helt i linje med logiken i diktaturer.
Men om Ahmadinejad är den egentliga förloraren måste helgens val ses som en ny vändning i det postrevolutionära Iran. Hittills har folkets röst i presidentvalen respekterats någorlunda. Reformvänliga presidenter har accepterats av högste ledaren även om denne har motarbetat presidenten så att reformerna oftast uteblivit. Om Ahmadinejad förlorade i valet har den religiösa auktoriteten tagit ytterligare ett steg bort från demokrati.
Mousavi har överklagat valresultatet och svaret väntas komma om en dryg vecka. Att samma organ som riggat valet helt plötsligt skulle omvärdera valresultatet verkar inte särskilt troligt. Tysklands utrikeminister har begärt ett möte och en förklaring av den iranske ambassadören i Berlin. Fler länder bör följa det exemplet. Maktspråket från Irans högsta ledning ger inte mycket hopp om ett ogiltigförklarande av valresultatet, men omvärlden måste tydligt visa att det som sker i Iran inte förbigås med tystnad.
Utvecklingen är på alla sätt bekymmersam. Tillåts Ahmadinejad fortsätta sin framfart kan det ekonomiska läget förvärras ytterligare med utbredd fattigdom och svält som följd. Under Ahmadinejads ledning lär inga förbättringar i relationerna till väst uppnås. Även om Mousavi inte är någon liberaldemokrat, ingav hans valkampanj visst hopp om en rörelse mot väst och mot fler medborgerliga friheter.
Men det finns små ljuspunkter och på sikt är utgången inte given. Just nu pågår omfattande och delvis våldsamma demonstrationer i Iran. Kanske kommer de förfördelade presidentkandidaterna att ta upp striden med den auktoritära regimen. Att det verkliga valresultatet ignorerades är möjligen ett tecken på att Khamenei nu mer än tidigare känner sig hotad av de reformistiska krafterna. Det är i så fall ett skäl att inte ge upp hoppet om förändring i Iran.