Det kan väl knappast ha undgått någon, men den 23 november infaller den så kallade ”svarta fredagen”. Dagen då såväl pengar som hjärnor tycks uppslukas av svarta hål och då människor världen över vallfärdar till Mammons tempel uppfyllda av förhoppningen om att kunna köpa sig lite lyckligare till ett riktigt pangpris. Från alla håll överöses vi av uppmaningar om att just den här dagen ska vi köpa, köpa, köpa.
Naturligtvis är det förfärligt. Regnskogen skövlas och djurarter försvinner snabbare än Moccamaster-bryggare på rea. Barnfamiljer bor på soptippar och havet är fullt av plast, men det enda som tycks uppfylla våra skallar är om det inte är dags att byta ut den där grejen, unna sig den där prylen eller kanske rentav slå till på en sån där som du egentligen aldrig haft en tanke på att köpa, men nu är den ju nedsatt med trettio procent och en sån chans kan man ju bara inte bomma!
De flesta vet att vi borde konsumera mindre. Att vårt sätt att leva fuckar upp det för kommande generationer och att det är precis som i sagan om Karl Bertil Jonsson, det vill säga att det här uppsvinget i affärsverksamheten främst bidrar till att göra ”de rika knösarna till affärsmän ännu rikare och de fattiga satarna till kunder ännu fattigare”. Men medvetenheten om detta väger lätt när den ställs mot vad som tycks vara en av mänsklighetens främsta drivkrafter, nämligen viljan att fynda. Det finns helt enkelt få saker som tycks kunna skänka en människa en tillfredställelse i paritet med den som infinner sig då hen har gjort ett riktigt bra fynd.
Efter att ha tagit bilen till detaljhandeln och tryckt i sig sisådär sex-sju korv med bröd så kan man därför känna sig synnerligen nöjd och belåten trots att man ätit lite mer än vad man tänkt sig och trots att man mår ganska illa, för de kostade ju bara en femma styck! Och när man dagen efter löning bränt sina surt förvärvade slantar och får leva på existensminimum resten av månaden för att man klickat hem en ny tröja från det där fina märket så kan man ändå glädjas, trots att den inte sitter särskilt bra och vid närmare eftertanke inte ens är särskilt snygg, för den var ju nästan tusen spänn billigare än vad den kostar i vanliga fall.
Borde man då bojkotta Black Friday? Ja, kanske det. För att markera mot ”de rika knösarna” som bara vill lura oss på pengar och som bryr sig nada om vilken inverkan deras produkter har på miljön och mänskligheten. Som konsument är det väl inte mer än rätt att man har lite dåligt samvete när man köper massa onödigt skit som man egentligen inte har nån nytta av, men det borde man ju å andra sidan ha alla årets övriga dagar också. För man är ju inte per automatik en bättre människa bara för att man väntar en vecka och köper den där prylen till ordinarie pris istället. Kanske snarare lite dummare i så fall.