Frukten stavas chilepeppar och inte chili. Chile är pepparfrukten och chili är en maträtt – till exempel chili con carne, hävdar Hugo bestämt som efter 25 års odling tycker det är helt okej att kalla sig nörd.
– Jag har nog faktiskt kommit upp i den statusen nu. Det går inte en dag utan att jag sysslar med något som har med växterna att göra.
Odling har alltid varit en hobby men att chilepeppar kom in i hans liv kan han tacka en kollega för.
– Det var en ren tillfällighet. Jag hade med mig en klättermelon till skolan där jag jobbade och min arbetskamrat hade en chileplanta. Vi bytte växter med varandra och sedan ökade intresset successivt för varje år.
Hugo förklarar att odla chilepeppar innebär så mycket mer än bara odlingen i sig; att man kan välja frön för skönhetens skull, frön som blir unika och vackra frukter. Eller så odlar man chile för smakens skull.
– Vissa frön, som är hårda och svåra att driva upp, blir en utmaning att klara av. Capsicum eximium är en sådan sort, den tar tre månader innan den gror.
[fakta nr="2"]
Ingen måltid utan att någon sorts chile hamnar i maten hemma hos Hugo och hans fru Christina. Kryddan finns i såväl grytor och såser som i efterrätter och bakverk. Intaget börjar redan vid frukosten.
– Chile kan man ha i all mat och vi äter det varje dag. Frukostpulvret som jag gör kallas för kama och kommer från Estland. Jag blandar malda ärtor, kanel, rostat sädeslag av korn, råg, vete och havre, med råriven choklad och chilesorten habanero. Sedan strör vi det på gröten eller filen. Min fru säger att hon har blivit beroende av pulvret och min chilesås kan hon heller inte vara utan.
Kryddhyllan i köket har mängder av glasburkar fyllda med olika sorters torkade chilefrukter. Hugo öppnar skåpet över spisen där ännu fler burkar trängs. Och frysen är också proppfull med olika sorters chilefrukter.
– De torkade blir alltid starkare än de frysta. Det är precis som med torkad svamp att smaken blir mer intensiv när man torkar den.
Eftersom Hugo ska hålla föredrag på ABF har han testbakat en äppelkaka för att prova hur mycket chile han kan lägga i. Jag och fotograf Micke smakar en tesked och känner först en härlig smak av kanel och sedan kommer hettan som svider lite i munhålan. Hugo har ställt fram glass utifall vi tycker det bränner för mycket.
– Man ska absolut inte dricka vatten, det gör att hettan blir värre. Fett som till exempel mjölk, yoghurt, glass eller banan mildrar det starka.
För ett par år sedan, när Hugo blev pensionär, tog intresset för chile ännu mer fart. Han började att driva upp plantor i en hemlig källare. Vi åker dit för att se hans odling.
– Nu när vi ska in måste ni gå in snabbt så att jag kan stänga dörren direkt efter er. Plantorna tål inte att det kommer in för mycket kyla.
Vi skyndar in i rummet som är cirka 15 kvadrat. Här finns plantor överallt; stora, mellan, små – sammanlagt 1 000 och lika många nysådda frön. Termometern visar på 21 grader men den står ganska högt upp på en hylla och visar därför lite varmare än vad det är lite lägre ned. 18 grader är bäst för växter kommit upp en bit. De frön som Hugo sådde i går behöver däremot 29 grader och står därför på värmedynor.
– Om man vill driva upp frön hemma i köket och slippa köpa värmedyna kan man ställa såbädden ovanpå ett kylskåp. Det är bättre än över ett element, där blir det ofta för torrt. Det är jätteviktigt att jorden inte torkar ur. Om ett frö en gång har torkat kommer det inte att gro igen.
Cirka 100 olika sorters chilepeppar finns i källaren men de är inte enbart för eget bruk. Hugo är medlem i Svenska chilepepparföreningen och det är vid föreningens monter som han säljer sina växter till andra intresserade. Närmast på tur står trädgårdsmässan i Malmö som börjar den 1 mars.
– Nu ska ni få se mitt guld, världens dyraste chile, pink tiger heter den. Toppnoteringen på det fröet var för en tid sedan 100 kronor. Nu kan man få fem frön för 75 kronor, men det är fortfarande dyrt, säger Hugo och plockar fram en kartong med några centimeterhöga tunna växter.
– De är svåra att gro, av 24 frön är det bara 15 som kommit upp. Frukten är mycket het och har fantastiska färger – rosa och lila beroende på hur mogen den är.
Hugos dyrgrip står längst in i rummet och närmast dörren de växter som tål en snabb pust av kyla. På väg ut till snögloppet igen är vi med om samma procedur – snabbt ut och snabbt igen med dörren så Hugos chilebebisar får växa till sig ytterligare några veckor innan de ska säljas.
Black cobra är en kryddig sort och aji lemon har smak av citron.
Hugos guld är chilesorten pink tiger som är extremt dyr men har ett vackert utseende.
En av favoriterna manzano grande rocoto – en chile som har hår på stammen och bladen.
Svarta frön från manzano grande rocoto. Tar tolv månader på sig innan det blir frukt.