Två träningstillfällen på skidorna med hunden Dixie hann det bli innan det var dags att köra de knappt 100 milen till Sorsele där Hanna Brisanders lag hade husrum under tävlingsdagarna förra helgen. Men målet var inte att vinna den anrika draghundstävlingen.
– Ingen i mitt lag hade deltagit tidigare, så målet var att inte komma sist.
Vindelälvsdraget är en 32 mil lång draghundsstafett längs älven med samma namn. Deltagarna kör antingen med hundspann eller i nordisk stil, med längdskidor och upp till två draghundar som sitter fast i ett midjebälte med en expanderbar lina.
Hanna Brisander fick inbjudan via Facebookgruppen Weimaranervänner, för hundägare med samma ras som Hannas hund Dixie. De försökte få ihop ett lag med bara Weimaraner men fick fylla på med några Siberian huskies för att få ihop det. De tio lagmedlemmarna kom från hela Mellansverige och tävlingsledningen sa att de aldrig hade haft ett lag så långt söderifrån. Karlskoga brukshundklubb fick bli klubbtillhörigheten och när lagkaptenen fick kliva av blev helt plötsligt Hanna vald som ledare.
– Jag är född i Sorsele och flyttade till Katrineholm när jag var tio år. Därför valde de mig.
Starten gick i fjällbyn Ammarnäs i fredags.
– Ammarnäs är vägs ände. Det hade kommit 30 centimeter nysnö så det var tungt att åka även om det är en skoterled. Hundarna trampade igenom och man fick inget fäste med stavarna.
Hon beskriver en naturupplevelse utöver det vanliga, med snö så långt ögat når i ett vitt ingenmansland.
– Det är jättevackert, man åker från fjäll till kust på den älven som är täckt av is.
Tre dagar senare hade Hanna och Dixie avverkat tre mil på skidor fördelat på tre sträckor. Kanske inte lika stor fysisk utmaning som när Hanna genomförde Vasaloppet några veckor tidigare, men med helt andra utmaningar. Tjock lössnö i skoterleden och en komplicerad logistik då en medhjälpare måste vara med vid varje växling. På vissa ställen var det svårt att komma fram i den meterhöga snön.
– Vi fick planera om sträckorna på kvällarna eftersom inte alla hundar drog som de skulle.
På en av sträckorna hade Hanna missat att kolla bansträckningen och fick en oförutsedd lång uppförsbacke på tre kilometer. Men nybörjarmisstagen avskräckte inte Katrineholmstjejen.
– Det var ett riktigt äventyr. Det lutar åt att vi kör samma gäng igen nästa år.
Resultatet då?
– Vi låg sist de första två dagarna men körde om ett annat lag sista dagen och slog dem med fem minuter.