De tyckte att de hade vidtagit alla försiktighetsåtgärder. När Jan och Marie Lundkvist i Slagsta skulle rasta sin 15 månader gamla Eddie på nyårsaftonen hade de haft fyrverkerierna i åtanke.
– Hundar måste ut med jämna mellanrum. Vi tänkte att det skulle vara lite lugnare med raketer vid 22-tiden, säger Marie.
Det var det. Deras hund hade heller inte reagerat särskilt på de smällar som hörts under dagen.
– Han hade inte varit speciellt rädd när det sköts. Han satt till och med i fönstret och tittade, säger Marie.
Vid 22-tiden när de skulle gå ut med Eddie så gick de ut på baksidan av sitt hus.
– Vi hann bara ut på trappen så kommer det en raket... Vi blev chockade alla tre men hunden blev tvärchockad, backade i panik och drog sig ur kopplet.
Marie berättar att Eddie gjorde en 180-graders vändning och satte av i en liten skogsbacke.
I timmar letade paret efter sin försvunna hund.
– Vi var ute och letade hela natten. Min man var ute ända till 6.20 på morgonen innan han gick in och sov någon timme. Han hade ställt väckarklockan på 8.00 så då gick vi ut igen och letade, säger Marie.
TV: Här har Eddie återförenats med sin matte och husse:
Efter nästan två dygn kom samtalet som Jan och Marie väntat på. Faktiskt medan de var ute och letade efter Eddie.
– Det var Marie som fick samtalet. Det var någon som hittat en minicollie och det stämde bra in på beskrivningen. Men den hade hittats i Kullersta så det kändes lite långsökt men vi satte oss i bilen och åkte ut, säger Jan.
Han var helt slut, både trött och hungrig.
Jan Lundkvist
Färden gick från Slagsta till Kullersta vid Mälarens strand. En mil räknar Jan att han fick köra. En resa som inte var förgäves. Det var Eddie som hade hittats.
– Han blev jätteglad när han såg oss och viftade på svansen, så det var ingen tvekan om att det var rätt hund, säger Jan.
Eddie hade stått och ätit av fläsksvålar som de som hittade honom hängt upp i sin trädgård åt fåglarna. När de öppnade dörren för att se vad det var för hund så hade Eddie sprungit in.
– Han var helt slut, både trött och hungrig. De som hittade honom hade hundvana så de utfodrade honom, säger Jan.
Hur känns det nu?
– Vi är så tacksamma. Det här var den lyckligaste dagen på länge.